peppebaron

Jag läste en artikel i det norska DagenMagazinet (läs artikeln på http://www.rupeba.se/) om hur man i Israel bränner tiotusentals Biblar.

-Den gamla sovjetstaten var livrädd för att någon skulle smuggla Biblar in i landet
-I Kina är man livrädd för att släppa in biblar i landet
-Humanisterna blir oroliga om det finns en Bibel på hotellrummet.

Tänk om även fler kristna:
-kunde tro på den förvandlande kraften i Guds ord
-hade lika stor tro på kraften i Guds ord som ateisterna
-kunda ta Gud på orden och våga lita på Guds ord
-var förvissade om att människor blir förvandlade av Guds ord

mvh peppe

Med risk att förlora mina kvarvarande vänner vill jag deklarera vem jag verkligen är. Jag är en karismatisk fundamentalist! Jag vet att båda orden kan ha en väldigt negativ klang hos många, men faktum kvarstår. Jag är en karismatisk fundamentalist.

Att vara karismatisk är något som man i amerikanska fundamentalistiska kretsar ofta ser ned på. Jag har flera goda vänner i USA, som jag verkligen ser upp till, som står i ett självutgivande progressivt arbete för Herren och som verkligen inte har höga tankar om att vara karismatisk. Den enda gången de nämner karismatiska människor är då de skämtar om "karismatikerna".

Men jag är i alla fall en karismatisk kristen. Det var i den karismatiska väckelsen på 70-talet som Herren mötte mig. I det gudsmötet förändrades mitt liv totalt. Gud mötte mig på ungefär samma sätt som vi kan läsa om i Apostlagärningarna kapitel 2 där det berättas om pingstdagen. Hela mitt liv fick en ny inriktning. Nya tankar, nya prioriteringar, ny glädje, ny kraft. Jag fick lust att läsa Bibeln, jag fick lust att umgås med Herren i bön, jag fick lust att berätta om Jesus. Jag överdriver verkligen inte. Hela mitt liv förändrades den dagen och jag lever fortfarande i den verkligheten.

Vad menar jag då med att vara karismatisk?
För mig betyder det att bli fylld med den Helige Ande, att vara öppen för de andliga nådegåvorna, att vara beroende av Guds kraft och inte bara av min egen. Det betyder glädje i den Helige Ande. Det betyder en längtan efter att lyssna till Guds röst i mitt liv och att lyda det den Helige Ande säger till mig.

Men vad menar jag med att jag är fundamentalist?
Fundamentalist är väl kanske ett av de värsta skällsorden man kan tilldela någon i dag. Men jag talar om fundamentalsim i den ursprungliga betydelsen. Termen användes först om en grupp kristna som, i protest mot samtidens urvattnade kristendom, slog fast några grundsanningar (fundamentals) som de bekände sig till. Den första och viktigaste grundsanningen (fundamental) var att de bekände sig till Bibeln som Guds ord. I den meningen är även jag fundamentalist.

Tillsammans med Frälsningsarméns trosartiklar och tillsammans med Lausannedeklarationen (de evangelikala kyrkornas "trosartiklar" eller "fundamentals") så tror jag att " Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."(Frälsningsarméns:s första trosartikel. http://www.fralsningsarmen.se/)

Så även om jag inte blir så populär överallt, tänker jag nog fortsätta att vara en karismatisk fundamentalist.

peppe
www.rupeba.se

Vad är bäst? Hur ska man vara som kristen? Ska man vara karismatisk eller kontemplativ?

Jesus var karismatisk i sin tjänst (karismatisk i betydelsen av Andens kraft, tecken och under mm). Jesus var även kontemplativ (kontemplativ i betydelsen att han ofta drog sig tillbaka från tjänsten bland människorna för att vara ensam med Fadern).

Jesus befaller oss att "gå in" i vår kammare och be. Jesus befaller oss att "gå ut" och göra folk till lärjungar. Jesus ber oss inte gå in ELLER gå ut. Han ber oss att gå in OCH gå ut.

I Bibeln uppmanas vi att ha samma sinnelag som Jesus hade och att göra samma gärningar som Jesus gjorde. En kristen ska inte välja mellan att ha samma sinnelag som Kristus eller att göra samma gärningar. Vi är kallade att ha samma sinnelag OCH att göra samma gärningar som Kristus.

Så, rubriken på den här bloggposten är egentligen felformulerad. Vi ska inte välja mellan karismatisk ELLER kontemplativ kristendom. Gud vill att vi ska vara karismatiska OCH kontemplativa kristna. Vi ska låta oss fyllas av Guds kraft och vara öppna för Guds övernaturliga gärningar i våra liv. Men vi ska också söka den innerliga gemenskapen med Gud där han förvandlar våra liv till kristuslikhet. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om både och.

Problemet, som jag ser det, är att det finns två diken. En del kristna har bara hört "gå ut" och tappar där lätt kontakten med "källan" Jesus. Andra har bara hört "gå in" och blir lätt inneslutna och är inte med och förvandlar världen till en mer himmelsk plats.

Två viktiga frågor som vi alla bör ställa oss är:
1/Har jag ett levande böneliv i intim kontakt med Jesus?
2/Gör jag lärjungar?

De människor som inför sig själva och Gud kan svara ja på dessa frågor är de människor som förvandlar jorden. Det är de som låter Guds rike komma och Guds vilja ske här på jorden, såsom den sker i himmelen (ur FaderVår).

Mvh peppe
http://www.rupeba.se/

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft" (Jesus till lärjungarna i Apg 1:8 FB)

Reklamen arbetar ofta med före-efter-bilder. Före-bilden visar hur eländigt dit liv är innan du skaffar det reklamen handlar om och efter-bilden visar hur underbart dit liv blir efter det att du börjat använda varan.

Tänk på pingstdagen som den beskrivs i Apostlagärningarna.

-Före: Livrädda lärjungar som låser in sig av fruktan för folket
-Efter: Lärjungarna glömmer plötsligt bort hur rädda de är och går ut i folkmängden och vittnar så att tretusen människor blir frälsta.

-Före: Lärjungarna hade gjort så gott de kunde. De hade lämnat allt och följt Jesus. Det hade slutat med totalt fiasko. Alla övergav de Jesus i Getsemane och Petrus förnekade att han nånsin träffat Jesus.
-Efter: De slutade att vara begränsade till att göra så gott de kunde. De började plötsligt att göra saker som den inte kunde, t.ex. tala främmande språk. De slutade göra så gott de kunde och började göra så gott som Gud kunde - genom dem.

-Före: Teologisk förvirring. De förstod inte vad det var som hände runt omkring dem.
-Efter: De bara visste att de hade fått ta emot sanningen och att budskapet om Jesus kunde förvandla människor och hela världen.

-Före: Lärjungarna var fokuserade på sitt eget bästa. Vem som var störst och bäst.
-Efter: Då de förstod att Jesus var Herre och att det var han som är störst och bäst var de beredda att offra sina liv för den sanningen.

Slutsats: Det måste ha hänt något på pingstdagen!

Det som hände på pingstdagen vill Gud att det ska få hända även i ditt liv. "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor"(Apg 2:17)

Villkoret: Då Jesus profeterar om pingsten som skulle komma i Joh 7 säger han: "Är någon törstig, så kom till mig och drick". Då du bli törstig har Jesus det du behöver.

"Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten". (Upp 21:6)

Bön: Kom, helig Ande, kom!

Peppe
www.rupeba.se

Lördagen den 3 maj samlades ca 15.000 kristna till en stor Jesusmanifestation i Stockholm.

Tvåtimmars friluftsmöten på sju olika torg i Stockholm med en gigantisk uppmarsch till Kungsträdgården från alla håll. Massor av poliser utkommenderade för att dirigera trafiken. Ett helt X2000-tåg chartrat för att föra deltagare till manifestationen. Kristna från alla traditioner: Lutheraner, Katoliker, Ortodoxa, Pingstvänner, Baptister, Frälsningssoldater, deltagare från Missionskyrkan, EFK, Livets Ord, invandrarkyrkorna m.m.

Jesus-manifestationen dominerade gatubilden i centrala Stockholm under hela dagen. Men media förstod inte vad som hände, eller tittade bort (Svenska dagbladet hade en liten notis). Dagens Nyheter,  Expressen, Aftonbladet, SVT, som rapporterar om minsta demonstration från Sverigedemokraterna med femtio deltagare, eller ett 1:a maj-tåg med 100 deltagare. Men då Stockholm invaderas av en Jesusmanifestation med 15.000 deltagare då tittar man bort. Eller förstår man inte vad som händer? Eller är det medveten åsiktsdiskriminering? Eller är det inkompetens?

Media som villigt brukar rapportera oenigheter mellan olika kristna riktningar vill inte rapportera då samtliga kristna riktningar kommer tillsammans för att demonstrera sin enighet omkring Jesus manifestationen. Frågan är inte långsökt. Är det en tillfällighet eller är det en medveten policy?

Anden och Ordet. De två hör ihop. De samverkar. Anden har inspirerat Ordet och Ordet kan inte förstås utan Anden. Det är inte Anden eller Ordet, utan Anden och Ordet.

Om man bara förväntar sig att Gud talar genom Anden och inte bryr sig om Ordet är det lätt att komma fel. Alla våra tankar kommer inte från Gud. Anden säger inte något som är emot Ordet. Ordet är ju inspirerat av Anden. Anden leder alltid till Ordet. Jesus säger att Anden talar inte av sig själv (Joh 16:3), utan han ska påminna er om allat vad Jesus sagt (Joh 14:6).

På samma sätt är Bibeln en död bok utan Anden. Ordet har kommit till genom Anden och kan bara förstås med hjälp av Anden (2 Petr 1:20-21). Bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6).

Så hamna inte i diket. Läs Bibeln mycket och ofta. Be den helige Ande öppna dina ögon. Gud kommer att tala till ditt hjärta genom den helige Ande. Och medan du läser löftena i Guds ord förvandlar Gud ditt liv så att du blir mer lik Honom:

"Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur" (2 Pet 1:4)

Ibland låter det som om det finaste man kan vara är att vara sökare. Om man är framgångsrik i sitt sökande och finner något och tror sig veta något, så betraktas man ofta som arrogant och överlägsen. -"Varför skulle du veta något, som inte vi vet om?" eller -"Varför menar du att din sanning skulle vara sannare än min?".

Förre ärkebiskopen K.G. Hammar betecknade sig själv som sökare, snarare än troende. Han tyckte att det var en ödmjuk inställning till livet. Men det var väl meningen att ärkebiskopen skulle vara ledare och inte sökare. För om en blind leder en blind...

Jag tror att Bibeln har ett helt annat ideal än att vara sökare. "Den som söker, han finner". Det är inte meningen att vi ska vara vilsna hela livet. Vi ska söka för att finna, inte för att förbli sökare. Bibelns ideal är inte att vara sökare. Bibelns ideal är snarare att vi ska tro. Tro riktigt mycket, på gränsen till veta. Bibeln säger bl.a. i 1 Joh 5:13 "Detta har jag skrivit till er.....för att ni skal VETA att ni har evigt liv"

Jesus dog inte på korset för att vi skulle vara sökare. Han dog för att vi skulle kunna finna vägen till Jesus.

Min förra bloggpost handlade om både och.  Jesus kom med nåd och sanning. Och det betyder att vi inte ska välja, utan ta emot båda. Blod och eld betyder att Jesus både vill ge oss både förlåtelse och fylla oss med Andens kraft. Vi ska inte välja det ena eller det andra. Det är både - och som gäller.

Men ibland är det antingen eller som gäller och då måste vi välja ett av alternativen, inte båda. Jesus säger t.ex. att det vi säger ska vara ja eller nej. Allt annat är från den onda (Matt 5:37).

Jesus säger också att det finns två vägar: en som leder till livet och en som leder till fördärvet (Matt 7:13-14). Här måste vi välja den ena eller den andra.

Jamen, säger många, man kan ju inte se livet i svartvitt. Man ser det ofta som ett mognadstecken hos en människa om man inte ser allt i svartvit utan kan se nyanser.

Men, på många områden, uttrycker sig Jesus i svartvitt. Ja eller nej, däremellan ska det inte finnas nyanser, enligt  Jesus.

Två vägar:
-den som leder till livet börjar med en trång port och fortsätter med en smal väg.
-den som leder till fördärvet börjar med en vid port och fortsätter med en bred väg.

Många tänker sig nog livet som om det fanns tre vägar: en smal och svår väg för missionärer, frälsningsofficerare och speciellt gudfruktiga människor, en bred och lockande väg för alla som vi tycker är "syndare", och till slut en väg mittemellan för vanliga, hyggliga kristna som kan ta det bästa från bägge vägarna. Det är bara det att den vägen finns inte. Det finns bara två vägar. Svart eller vitt.

Jag tror inte att människor är svarta eller vita. Vi misslyckas alla gång på gång. Det är inte människorna som är svarta eller vita, utan det är handlingar, åsikter ord och livsval som kan vara svartvita.

I dag är det många kyrkor som fokuserar på att sänka trösklarna och göra porten lite vidare och vägen lite bredare. Finns det en risk att vi gör porten så vid och vägen så bred att den inte längre leder till livet?? Det kanske leder till att det blir fler i kyrkorna, men om det är fel väg vad är det för mening med att få med sig så många som möjligt på fel väg??

Jesus kom med nåd och sanning (Joh 1:14). Han kom med två saker: nåd OCH sanning.  Nåden talar om att vi kan bli förlåtna för alla fel vi gör. Sanningen talar om att det finns det som sant och det som är osant, något som är rätt och något som är fel.

Men det verkar det som många tror att han bara kom med det ena: nåd ELLER sanning. En del talar bara om sanning. Vad som är rätt och vad som är fel. Det leder till lagiskhet. Då uppehåller vi oss bara vid det som är fel och glömmer bort att Jesus kom med nåd och förlåtelse.

Andra talar bara om nåd och glömmer bort, ja till och med förnekar, att sanningen om rätt eller fel existerar. Men nåden kan inte fungera om det inte finns rätt eller fel. Om det inte finns det som är rätt eller fel, kan vi ju aldrig göra fel. Om vi inte kan göra fel behövs ingen nåd eller förlåtelse. Och om det inte behövs förlåtelse, så dog ju Jesus på korset helt i onödan!

Nietzsche, som levde på 1800-talet sa:

-det finns inga eviga fakta, det finns inga absoluta sanningar

-det finns inga fakta, bara tolkningar

Det var Nietzsche som också myntade uttrycket: "Gud är död". Det har gått många år sedan dess. Nu är Nietzsche död, men Gud är fortfarande vid god hälsa. Det har aldrig funnits så många människor på jorden som tror på Gud som i dag. Det konstiga tycker jag är att så många i dag fortfarande tror på Nietzsches uttalanden att det inte finns någon sanning.

Det finns en sanning och Jesus kom med nåd och sanning.

Då Jesus säger till äktenskapsbryterskan "Inte heller jag dömer dig", så säger han inte att  kvinnan hade gjort rätt. Hon hade gjort  fel och Jesus kallade det för synd: "Gå nu, och synda inte mer" (Joh 8:11). Jesus kom med nåd OCH sanning.

Ta inte bort sanningen! Ta inte bort nåden! Dom hänger ihop.

Jesus kom inte med nåd ELLER sanning. Han kom med nåd OCH sanning.

Mvh peppe

www.rupeba.se

Jesu Bibel innehöll samma böcker som vårt Gamla Testamente. (Det vill säga versionen utan apokryferna).

- Då Jesus blir frestad av djävulen försvarar han sig med att citera Gamla Testamentet:

"Ty det står skrivet" (Matt 4:10)

- Då de skriftlärde frågar Jesus om hur man vinner evigt liv, svarar Jesus med att hänvisa till den högsta auktoriteten, Guds ord, Gamla Testamentet: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" (Luk 10:26)

- Då Jesus skall lämna sina lärjungar talar han om för dem att allt i Gamla Testamentet skall uppfyllas, alla tre grupper av skrifter: "Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna" (Luk 24:24)

- Jesus har en fullständig tillit till att allt i Guds ord skall gå i uppfyllelse: "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett" (Matt 5:18). Det hebreiska alfabetet består av både bokstäver och prickar. Den allra minsta enheten är pricken (=jota). Så man skulle kunna säga att Jesus var inte bara bokstavstroende utan till och med "prick-troende"

- Då Jesus citerar vad David skriver i en av psalmerna påstår han att David inte har hittat på det själv utan att det är den Helige Ande som är upphovsmannen "David har själv sagt genom den helige Ande" (Mark 12:36)

- Och då Moses citerar Moseböckerna hänvisar han inte till Moses utan påstår att det är Gud som sagt det som står "Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er" (Matt 22:31).

För mig är det tydligt att Jesus hade en total tillit till att Gamla Testamentet (den hebreiska Bibeln) verkligen var Guds ord. Och tror vi på Jesus så måste vi också ha tilltro till att det Jesus tror på är sant.

(Ur "Tolkningsboken" på www.rupeba.se)

Flera bloggar och kommentarer har gett uttryck för att det är deprimerande att läsa Gamla Testamentet med alla krig och grymma berättelser. Några kommer fram till slutsatsen att det är OK med Jesus och Nya Testamentet, men Gamla Testamentet ska man helst undvika om man ska må bra.

Och visst är det mycket i Gamla Testamentet som kan komplicera gudsbilden. Här kommer ett utdrag ur manuskriptet till en bok jag just skrivit som handlar om att förstå Bibeln:

" Hur ska vi förhålla oss till alla berättelser i Gamla Testamentet som talar om krig och etnisk rensning?

Vi ett tillfälle hade Rut och jag en bibelhelg för en församling i Norge. Under helgen hade vi en övning där vi skulle lyssna till vad Gud ville säga till oss personligen utifrån en bibeltext. Deltagarna fick tilldelat varsin psalm ur Bibeln och fick i uppdrag att hitta något som Gud ville säga till dem personligen i den psalmen just nu. Till exempel:

• Ett löfte att ta till sig
• En bön att be
• En uppmaning att följa
• En förmaning att ta till sig
  

Då deltagarna senare skulle berätta i gruppen vad de hörde Gud säga till dem var det en kvinna som sa ungefär så här:

"Då jag läste min psalm handlade den bara om alla fiender som omgav mig och hur jag skulle besegra dem med Guds hjälp. Först kunde jag inte se någon tillämpning i mitt eget liv. Jag har ju inga fiender och jag önskar inte slå ned andra människor. Men så plötsligt såg jag att alla fiender, allt det onda fanns inom och omkring mig. Det var min egen kamp för att leva ett rent liv. Det handlade om hur Gud ville hjälpa mig att ta död på det onda, synden i mitt liv, och min kamp för att leva ett rent liv."

Om man läser Gamla Testamentets krigsberättelser eller utrotningskrig sanktionerade av Gud på detta sätt kan de få en mening som vi kan applicera på våra liv.

Det är vanligt att man då man läser en text i Gamla Testamentet vid sidan av den bokstavliga betydelsen också kan upptäcka ett helt annat budskap. Det kan man kalla en allegorisk eller typologisk tolkning.

Allegorisk betyder "ett konsekvent genomfört utbyte av ett egentligt budskap mot en metafor" (Wikipedia). Det vill säga att man tolkar in en bildlik innebörd i texten. Typologisk betyder att texten innehåller typer, förebilder, för något annat än det som egentligen står.

Då kan man läsa texten på två tolkningsnivåer. En bokstavlig och en andlig.

Berättelsen om den första påsken i Egypten handlar om att ett lamm dör i någon annans ställe och genom lammets blod blir människor frälsta, räddade från döden. Det är inte speciell långsökt att se den kristna påsken där Jesus dör i människans ställe och genom Jesu blod blir frälsningen tillgänglig.

Berättelsen om Abraham som offrar sin enfödde son Isak är en förebild på hur Gud sände sin enfödde son att offras.

Nya Testamentet använder ofta den principen och ger texterna från Gamla Testamentet en ny betydelse."

(Om du vill veta mer om Tolkningsboken så kan du läsa på Ruts och min nya hemsida på http://www.rupeba.se/. Där finns även andakt, daglig bibelläsning, bibelstudiematerial för samtalsgrupper, intressanta länkar mm).

Om du orkat läsa så här långt, orkar du säkert läsa lite av fortsättningen av citatet:

" De judiska lärde tillämpade ofta fyra tolkningsnyanser i skriften:

1. Den bokstavliga, uppenbara meningen
2. Den förmodade meningen
3. Den tolkning man kan komma fram till genom lång och omsorgsfull tolkning
4. Den allegoriska eller bakomliggande tolkningen

För Augustinus och de övriga kyrkofäderna var det vanligt att tolka Bibeln allegoriskt. Man sökte efter förebilder, typer, av Kristus i de gamla testamentliga skrifterna. Man såg ofta den allegoriska tolkning som mycket viktigare än den bokstavliga. Bakom de bokstavliga texterna fanns alltid ett djupare andligt innehåll.

Den katolska katekesen talar om fyra andra tolkningsnivåer:

1. Den bokstavliga, som ger upplysning om händelserna
2. Den allegoriska undervisar om vad man ska tro
3. Den moraliska som talar om vad man ska göra
4. Den anagogiska eller eskatologiska (den slutliga, himmelska) som talar om vart vi är på väg
   
   Om vi tillämpar dess tolkningsnivåer på löftet om det förlovade landet kan vi se:

?1.      Den bokstavliga betydelsen var att Gud skulle föra folket från slaveriet i Egypten till friheten i det förlovade landet där och då.

?2.      Den allegoriska betydelsen kan betyda att Gud erbjuder oss frälsning från ett liv i slaveri under synden till ett liv i andlig frihet. (John Wesleys allegoriska tolkning var att man måste gå över två vatten för att komma in i överflödslandet. Röda havet var frälsningens hav som befriar oss från slaveriet. Men sedan kan man ofta uppleva att kristenlivet blir torrt och meningslöst som under vandringen i öknen. För att komma in i överflödslandet måste man därför passera ännu ett vatten, Jordanfloden, som är en bild på dopet med den helige Ande eller den andra välsignelsen)

?3.      Den moraliska betydelsen handlar om att helhjärtat följa Herren. Då folket knorrar och vill vända tillbaka riskerar folket att gå miste om Guds välsignelse.

?4.      I den eskatologiska, himmelska betydelsen är det förlovade landet den eviga glädjen i himmelen och jordelivet ökenvandringen dit."

Mvh Peppe

www.rupeba.se

Ja, jag vet. Det är inte politiskt korrekt i dag att hävda att man har sanningen.

Många menar till och med att det inte finns någon sanning. Det som är sant för dig behöver ju inte vara sant för mig.

Det är många som skulle säga att min rubrik är arrogant och stöddig. För om jag menar att jag har sanningen, så säger jag samtidigt att många andra sanningar är osanna.

Men jag säger det igen. Jag har sanningen!

Jesus går mycket längre än så. Han säger inte att han har sanningen, han säger att han är sanningen.

Och om jag har tagit emot Jesus, så har jag ju sanningen. Det var ju det jag sa!

Jesus säger att sanningen finns i Guds ord. "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria" (Joh 8:31-32 FB).

Vill du bli fri! Jesus säger: förbli i mitt ord så kommer du att förstå sanningen. Och då du förstår sanningen gör sanningen dig fri!

Sen finns det ju alltid dom som kommer att säga: "Jamen hallå, det finns ingen sanning..."

Men jag, för min del är hellre fri.

För det första tror jag att man med ganska stor säkerhet kan påstå:

GRAVEN VAR TOM!     

Om den inte hade varit tom hade kristendomen aldrig uppstått. De första lärjungarna vittnade under stort motstånd om att Jesus uppstått från graven. Om inte graven hade varit tom hade motståndarna enkelt kunnat avslöja bluffen, gå till graven och säga: "Hallå, ser ni inte...."

Om nu graven var tom finns det två möjligheter:

1/ Någon har flyttat bort kroppen

2/ Jesus har uppstått

Om någon flyttat på kroppen, vem kan det ha varit?

Det judiska etablissemanget?

Nej det verkar inte logiskt. Det dom fruktade mest av allt var att graven skulle vara tom. Dom tvingade till och med romarna att sätta ut soldater utanför graven för att det inte skulle ske.

Den romerska armén?

Nej det verkar inte logiskt. Det var ju ett totalt misslyckande för den romerska armén att de inte ens kunde vakta en död från att rymma! Det är svårt att se vad de skulle haft för intresse av att ta bort kroppen.

Lärjungarna?

Ja det var ju det lärjungarna hade hoppats på. Men då man ser på lärjungarnas liv, hur i stort sett alla apostlarna dog martyrdöden, så ser det ut som om dom verkligen trodde att Jesus var uppstånden. Det är många som är villiga att dö för det dom tror på, men det verkar inte logiskt att man är villig att dö för något man vet är en lögn.

Om nu graven var tom och om varken Jesu fiender eller Jesu vänner flyttat kroppen. Ja, då är det mest logiska alternativet att Jesus uppstått.

GLAD PÅSK - JESUS LEVER!

Jag läste ett intressant samtal i Dagen mellan Niklas Piensoho och Birger Schlaug om kristen tro. Niklas säger bland annat:

"Niklas: Då är man inne i den där förpackningsfrågan. Vad har vi för pastorer som är bekanta för svenska folket? Ja, det är Åke Green och Helge Fossmo. Ingen av dem skulle vi som allmänt är pingstpastorer vilja vara särskilt nära. Inte jag i alla fall. Det är förskräckligt att de blir offentliga företrädare för det jag representerar. Man skäms."

Jag hoppades att Niklas Piensoho hade blivit felciterad, men i Världen i dag bekräftar han att han blivit rätt citerad. Citatet väcker många frågor:

Hur kan man bunta ihop en pastor som i domstol blivit dömd för mord med en annan pastor som i domstol blivit frikänd för att ha uttalat en åsikt om homosexuell livsstil? Det är väl ändå stor skillnad. De flesta är eniga om att det inte är tillåtet att mörda. På samma sätt anser nog de flesta att det är tillåtet att ha en åsikt och till och med att yttra sin åsikt. (Niklas Piensoho utövar till exempel den rättigheten då han uttalar sig om Åke Green)

Niklas uttalar sig för pingstpastorer i allmänhet då han säger att de inte vill vara nära Åke Green. Är det verkligen så? Måste man uttala sig kränkande om Åke Green för att vara pingspastor?

Under upplysningstiden var det många som trodde att tron på Gud var ett övergående fenomen. Det kanske skulle ta en generation, men sedan skulle gudstron förpassas till museernas värld. I den moderna vetenskapen fick allt en ny förklaring som inte måste luta sig på Gud. Nietzche förklarade senare att "Gud är död".

I dag, 150 år senare, så har religionens plats inte minskat utan ökat. Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som nu och man kan ju fråga "Varför slutar inte folk att tro på Gud?"

Några amerikanska hjärnforskare har skrivit en bok som heter just "Why God won´t go away". Hjärnforskarna har gjort mätningar på hjärnans aktiviteter på buddhistmunkar som mediterar och på kristna nunnor som ber. Deras resultat visar att bön och meditation aktiverar delar av hjärnan som annars inte är aktiva. Det finns alltså delar av hjärnan som bara aktiveras i bön.

Resultatet kanske inte är oväntat för oss som tror att Gud har skapat människan med kapacitet för att ha en levande relation med Gud. Om du inte är troende, eller om du inte ber använder du alltså inte din fulla hjärnkapacitet.

Man kan ju tycka att det är synd om ateisterna som genom att bara använda en del av hjärnkapaciteten tror sig veta något om Gud som bara kan upplevas i den del av hjärnan som de aldrig använt.

(Vill du läsa mer kan du läsa "Why God won´t go away" av Andrew Newberg, Eugene D´Aquili och Vince Rause).

Livets mening är att leva i harmoni med Gud, sig själv och andra människor. Gud har skapat oss med en längtan att höra ihop med Gud. Det finns i oss ett rop efter Gud och eftersom ropet finns i oss kan vi aldrig springa ifrån det. Vi kan ju aldrig springa ifrån oss själva hur fort vi än springer. Det är kanske därför som folk inte kan sluta tro på Gud!

Sverige har på en generation förvandlats från ett en-kulturellt, en-religiöst samhället till ett mångkulturellt och multi-religiöst samhälle.

Hur ska man som kristen förhålla sig till andra religioner. Är det samma Gud vi tillber? Är kristendomen den enda rätta religionen? Är alla religioner likvärdiga?

Var ska vi lägga betoningen? Är Jesus vägen eller bara en väg?

Man brukar tala om tre olika förhållningssätt till andra livsåskådningar:

Exklusivism = Jesus är den enda vägen

Jesus är den enda vägen till Gud. Det är bara genom tron på Jesus som man kan bli frälst.

Inklusivism = Jesus är den bästa vägen

Även om Jesus är den säkraste vägen kan man uppnå frälsning även på andra vägar, t.ex. genom att vara en god buddhist eller hindu.

Pluralism = Jesus är en väg

Det finns många vägar till frälsning. Jesus är en av dem, men alla vägar kan vara lika bra. Eller lika dåliga för den delen.

Chris Wright har skrivit en intressant bok om detta. Den heter: "Den enda vägen? Jesus och religionerna" och är utgiven av Libris.

Jesus påstår att han är den enda vägen (Johannes ev. 14:6). Vad påstår du?

Ja, nu vet ni det.!

Rut är alltså min fru. För många år sedan lovade jag att älska Rut i nöd och lust och det funkar faktiskt fortfarande. Jag tror att jag älskar Rut mer än någonsin.

Då vi gifte oss lovade jag alltså att älska Rut.

Jag lovade inte att älska min bild av Rut eller min uppfattning av Rut. Om jag bara hade lovat att älska min bild av Rut, så hade jag inte varit förpliktigad att fortsätta att älska Rut om hon inte längre skulle motsvara min bild av Rut. Men jag lovade att älska Rut precis som hon är.

Många människor älskar sin bild av Gud eller sin uppfattning av Gud. Dom kan ha en väldigt klar uppfattning om hur de tycker att Gud skall vara och vilka uppfattningar Gud skall ha. Om dom sedan upptäcker att Gud inte motsvarar deras bild om vem Gud borde vara, så får Gud inte längre vara Gud. Då byter dom hellre till en annan Gud som bättre motsvarar deras uppfattning av Gud.

I tolvstegprogrammet skall man be till "Gud som jag uppfattar honom". Men min uppfattning av Gud kan inte frälsa mig. Min uppfattning av Gud kan inte ge mig ett överflödande liv. Min uppfattning av Gud kan inte ge mig evigt liv. Det kan bara Gud som finns på riktigt.

Vilken befrielse! Vi behöver inte hitta på Gud, eller skapa honom i vår fantasi. Han finns på riktigt och det största budet i Bibeln är att du får älska Herren av hela ditt hjärta och av all din kraft.

Religionssynkretismen breder ut sig i dag. Det vill säga att man blandar samman religionerna. Man tar det man tycker om från de olika religionerna och låter det smälta ihop till sin egen blandning.

Många religionssociologer påstår att sekulariseringen är en myt. Det är inte så att religionens betydelse har minskat, det är bara det att den flyttat från kyrkorna till den privata sfären.

Se bara hur det ser ut i bokhandeln (som säljer det människor efterfrågar). Du kan hitta många hyllmeter med alternativa ockulta religioner, men det kan vara svårt att hitta en Bibel (som är världens mest lästa bok).

Bibelns Gud hatar religionssynkretism. Stora delar av Gamla Testamentet handlar om hur folket ständigt går vilse och börjar tillbe andra gudar. Det är inte så att man slutar att tillbe Gud. Det är bara det att man dyrkar andra gudar vid sidan av Gud. Då Israels barn övergick från att vara nomader till att bli ett fastboende jordbrukande folk, tyckte man det var praktiskt att vid sidan av Gud även tillbe fruktbarhetsgudar som Baal och Astarte (se Domarboken).

Många år senare utbrister Elia: "Hur länge ska ni halta till bägge sidor? - Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal" (1 Kung 18:21).

Jag tror inte Gud tycker bättre om religionssynkretism i dag. Han är ju, som bekant, densamma i går som i dag. Så Elias ord är lika relevanta i dag:
Är det Herren som är Gud, så följ Herren!