peppebaron

Nu är det över...

Frälsningsarméns och tidningen Dagens gemensamma satsning "(g) som i Gud" i Almedalen är nu över för i år.

Den sista dagen utnämndes årets varumärke i Almedalen 2008. Bland många hundra intresseorganisationer, lobbygrupper, företag, kommuner och politiska grupperingar utsågs "(g) som i Gud" till årets varumärke.

Läs mer och kommentera>>
Almedalsbloggen 2008-07-11

Övriga kommentarer om (g) som i Gud som årets varumärke:
Dagens Nyheter>>
Dagen>>
Gotlands kommun-Almedalsveckan-Officiell hemsida>>
Webfinanser.com>>
Almedalsbloggen.se>>

Tidigare inlägg på rupeba.se från Almedalsveckan 2008:
rupebas Almedalsblogg>>

Peter

www.rupeba.se

Almedalen den 10 juli 2008

Dagarna är fyllda av aktiviteter runt Frälsningsarméns och Dagens gemensamma seminarieprogram under Almedalsveckan. Totalt under veckan erbjuds över 700 seminarier som försöker locka folk.

Dessvärre får jag inte tid över att gå på någon annans seminarium, men i går morse, då jag var ute och delade ut inbjudningar till vårt seminarium, träffade jag en person som just kom från ett seminarium om beroende och medberoende. Han sa entusiastiskt att han hade lärt sig ett nytt ord under seminariet. Ordet var "bekräftelseberoende".

Jag tycker att det är ett ord som på ett bra sätt beskriver den tid vi lever i. Vi lever i ett individualistiskt samhälle där jag och mitt står i centrum. Föreningar och kyrkor klagar på att människor i dag inte vill ta ansvar. Inte binda upp sig för ett förpliktigande medlemskap. Många väljer att inte gifta sig för att inte bli för uppbundna. Relationer ses ofta som ett medel att tillföra mig något. Då jag inte får det jag behöver i en relation, så behöver jag den inte och kan lämna den.

Vi vill vara i sammanhang där vi blir sedda och bekräftade. Brist på bekräftelse, eller då andra blir bekräftade mer än jag själv, upplevs till och med ibland som en kränkning. Och då vi ständigt blir kränkta blir vi till slut sjuka.

Är jag OK? Är jag smal nog? Är jag vacker nog? Är jag klok nog? Varför är det ingen som bekräftar mig?

I går var det ett nyinsatt seminarium på Frälsningsarmén. Det var "Unga humanister", som hade utmanat några unga kristna för ett panelsamtal som handlade om religionen verkligen behövs i dagens samhälle. Två ungdomar från Frälsningsarmén hade ställt upp och jag hörde efteråt att det hade varit ett mycket positivt seminarium. Men frågan speglar bekräftelsetänkandet. Behövs Gud så får han finnas, behövs han inte måste han avskaffas. Det är mina behov som står i centrum. Behöver jag en Gud så skapar jag en som passar mig. Då ska det vara en Gud som kan bekräfta mig och varje kväll då jag lägger mig för att sova, måste han viska i mitt öra: "Väl gjort, du trogne och gode tjänare." Om han inte sköter sitt jobb, behöver jag honom inte.

Livet handlar om att jag ska förverkliga mig själv. Alla som kan bidra till mitt självförverkligande är välkomna in i mitt liv, så länge de bekräftar mig. Sedan behövs de inte längre.

Jag minns en replik från ett tidigare seminarium under veckan då en ung kristen sa att det viktigaste som kristen är inte att förverkiga sig själv utan att förneka sig själv. Och så la han till "Gå ut och predika det, den som vågar."

Det var ju det som var Jesu budskap att den som vill följa honom måste varje dag ta upp sitt korts och förneka sig själv. Sa han inte också att den som finner sitt liv ska mista det och den som mister sitt liv ska finna det? Och sa han inte också att det är saligare att ge än att ta?

Är svenskarna ett bekräftelseberoende folk? Kännetecknande för beroende och missbruk är att man kräver större och större doser. Det gäller för drogberoende, spelberoende, porrberoende - och bekräftelseberoende. Om det är så att svenskarna är bekräftelseberoende så är det inte underligt att statistiken säger att svenskarna är de som är mest sjuka i Europa.

Vad ska vi göra? Ska vi kräva att staten inrättar en bekräftelsemyndighet, dit vi kan komma varje gång vi är i behov av bekräftelse, ta vår nummerlapp och komma fram till luckan för att få bekräftelse? Köerna blir förmodligen långa.

Kanske borde vi i stället tillägna oss mer av Jesu tjänareperspektiv, att ge utge oss själva för andra. Att inte alltid bedöma allt efter hur mycket det kan tillföra oss, utan i stället ge av oss själva till andra. Även då vi tycker att de inte är värda det.

Peppe

www.rupeba.se

Almedalen den 9 juli 2008 - förmiddagsseminarium på Frälsningsarmén i Visby.

Referat  från seminariet i citatform

Deltagare:

Christina Doctare, läkare och debattör

Lars Stjernqvist (s), kommunalråd och tidigare partisekreterare

Tobias Krantz (fp), riksdagsman

Anders Sjöberg, missionsföreståndare EFS

Samtalsledare:

Elisabeth Sandlund

Elisabeth frågar

Är förlåtelse ett bortglömt begrepp och i så fall varför?

Anders

Citerade Desmond Tutus bok "Ingen framtid utan förlåtelse" där Tutu skriver att man hade tre möjligheter i förbindelse med apartheidregimens fall:
1/Ställa till svars enligt Nürnberg-rättegången

2/Minnesförlust. Glömma det som varit

3/Förlåtelse genom sanningen.

Man valde lyckligtvis det tredje alternativet

Christina

Ja, det är ett bortglömt begrepp. Jag ahr varit engagerad i  Haag-rättegången efter Balkankriget. Sanningen måste vara grunden för förlåtelsen. Det är nödvändigt med sanningen. Sanningen relativeras alltför ofta.

Tobias

Ja och nej. Några gör politisk karriär på att bli förlåtna och "göra en pudel."

Andra gånger kan gamla saker komma tillbaka. Brist på förlåtelse

Lars

Nej, Mona Sahlin fick komma tillbaka. Vi har ofta svårt att förlåta politiska klavertramp.

Ibland förlåter vi väljarna för lätt då vi i stället borda tala mot väljarna som vänder sig till Sverigedemokraterna.

Anders

Sjömän är inte som vanliga människor då de står på stranden och ser ut mot havet. Vanliga människor ser bara havet och horisonten. Sjömannen ser bortom horisonten. Det finns et djup bakom förlåtelsen.

Vi talar mer om att få ut sina rättigheter än om att fullgöra sina skyldigheter. Det grekiska ordet för hämnd betyder att få ut sina rättigheter.

Man måste våga stå för att det ibland inte blev som man tänkt. Vi har alla ett behov av nystart.

Christina

Förlåtelse och försoning är två olika saker på samma sätt som korset har två armar. Den vertikala armen har med vårt förhållande till Gud att göra och den horisontala har med vårt förhållande till det som finns runt omkring oss, att försona sig med sitt öde.

Ibland tar man förlåtelsen alltför lätt. Det kan hända att politiker ber om ursäkt för att det gynnar deras karriär.

Bikten går ju ut på att ta emot förlåtelse.

Man behöver både förlåtelse och försoning för att bli fri.

Tobias

Viktigt att söka sanningen. I politiken ställer man ofta saker mot varandra i.s.f. att söka sanningen.

Elisabeth

I förrgår kväll sa Maud Olofsson att det tillkommit 160.000 nya jobb, och i går kväll sa Mona Sahlin att antalet jobb har minskat. Kan båda ha rätt?

Lars

Ett problem är att budskapet ofta förmedlas genom ombud, journalister. Man kan säga förlåt och antingen mena det eller inte mena det. Journalisten tolkar vad som menas.

Christina

Vi vet när någon talar sanning. Då tilltalet kommer från hjärtat går det fram i TV-rutan.

Anders

Ordet sanning på hebreiska består av tre bokstäver. Den första, sista och mellersta bokstaven i alfabetet. Man måste ha ett helhetsperspektiv för att se sanningen.

Ordet sanning på grekiska betyder "det som är uppenbart"

Journalistiken borde hjälpa oss att se helhetsperspektivet.

Elisabeth

Hur ofta ser man på politiker som människor? Och ser politiker varandra som människor?

Tobias

Vi kan vara nära vänner även om vi har helt olika uppfattningar i talarstolen. Man måste lära sig skilja på sak och person.

Lars

Almedalen är ett bra tillfälle att kunna se politikerna som människor. De finns bland oss och pratar med oss.

Men då jag var partisekreterare tänkte jag ibland själv på om jag verkligen talade sanning. Tempot är så högt. Vi måste hitta vägar att nyansera verkligheten.

Vi måste ibland på några sekunder fälla ett omdöme om en kollega som gjort ett klavertramp. Vårt omdöme kan ibland skada kollegan djupt. På tåget på vägen hem tänkte jag ofta på om jag svarade rätt. En vecka senare kanske jag har en mer nyanserad bild. Det behövs tid. Vi skulle ibland behöva säga att vi måste tänka några dagar innan vi svarar, men det skulle media och allmänheten ha svårt att acceptera.

Christina

Vi är fartblinda. Vi hinner inte stanna upp och tänka. Vi räknar ofta tid i timmar och minuter men det kan också finnas något som är rätt tid.

I bloggvärlden finns det en förment brådska - till ingen nytta.

"Om man har så bråttom att man springer fortare än ljuset, då svartnar det för ögonen." (citat från Blandaren)

Låt det ta tid!

Lars

I händelserna efter Tsunami-katastrofen ser vi ett orimligt förhållande mellan förlåtelse och glömska. Folk döms för handlingar som de överhuvudtaget inte hade möjlighet att överskåda under de sekunder och minuter då det hände.

Anders

Då vi talar om försoning i dagligt tal menar vi ofta acceptera, men i biblisk betydelse innebär det att ett sammanhang blir helt.

Christina

Det är avgörande vilken människosyn vi har.

Människan är Guds skapelse. Man får inte kränka Guds skapelse. Att kränka innebär att göra någon krank = sjuk.

Vi måste skapa tilltal som inte tar heder och ära av människor.

Hur ser vi på varandra?

Vi är på väg in i en skamkultur där vi aldrig glömmer och där vi kan häva ur oss vad som helst.

Vi måste ge varandra respekt. Vi kan tycka olika utan att tycka illa om varandra.

Vi måste skilja på sak och person, skilja mellan då och nu.

Skuld har man för något man gjort. Det finns det förlåtelse för.

Skam har man för det man är.

Anders

Anders citerade en bok om ett framtidsperspektiv 2018, där Martin Lönnebo skriver om tre saker som måste klargöras för själens överlevnad:

-Vad som är sant

-Vad som är skönt/gott

-Vad som är rätt

Lars

Konkurrensen inom partiet där man konkurrerar med varandra om positioner skapar ibland större motsättningar inom än mellan partierna.

Christina

Belyser konkurrensförhållandet ur ett medicinskt perspektiv. Att bli bortröstad, utstött skapar skam. Skam är oerhört stressframkallande. Det leder till försvarsreaktioner som  hämnd och våld (ofta psykiskt i vår kultur). Vi reagerar med ormhjärnan.

Det märks i TV-rutan när det finns ormar i hjärnan.

Anders

Vi måste erkänna att det finns både mörka och ljusa sidor inom oss. Vi har alla benägenheten att förtrycka andra. Vi måste erkänna att vi har även det mörka inom oss.

Lars

Att skriva är ett bra sätt att bearbeta det som händer. Ibland leder det till en artikel, ibland skriver jag bara för mig själv.

Ibland börjar jag skriva med en utgångspunkt och upptäcker till min förvåning att jag på slutet kommer fram till helt oväntade slutsatser med en mer nyanserad bild.

Christina

Ja, att skriva är en del av försoningsprocessen. Det är inte ovanligt att man genom skrivandet kommer fram till en ny ståndpunkt.

Fråga från publiken

Ni har bara talat om förlåtelse på individplanet. Ska man ha en rättsprocess eller ska man förlåta?

Christina

I Sverige har vi rättsrelativism i.s.f. att följa naturrätten. Det leder till att vi ibland upplever stötande domar i rättsprocesser.

Fråga från publiken

Var kommer upprättelsen in?

Christina

Skapelsens krona är människan. Ett av människans kännetecken är att den står upprätt, upprättad.

Tobias

Viktigt att alltid söka sanningen. Det finns en sanning och vi får aldrig ge upp sanningssökandet och hemfalla till att säga att allt är relativt.

Elisabeth

Slutkommentar från panelen: Vad har ni lärt av detta seminarium?

Lars

Om man ska vara glad och kunna se framåt måste man kunna glömma. Det går inte att bära med sig all oförrätter som man blivit utsatt för.

Tobias

Det behövs fler seminarier av det här slaget. Jag vet inte ännu allt jag lärt mig av detta seminariet, men jag är säker att det kommer att komma tillbaka många lärdomar härifrån. Med min bakgrund i forskarvärlden vet jag att seminarieformen hjälper oss att upptäcka mer av helhetsbilden.

Christina

Jag känner glädje av att det finns ett seminarium dom detta. Att vi kan mötas på detta sätt från olika bakgrund. Det ger mig förtröstan.

Anders

Det här vill jag kalla "Det goda samtalet." Det värmer.

Sammanfattat av Peppe

www.rupeba.se

Almedalen tisdag den 8 juli 2008

Referat från eftermiddagsseminarium på Frälsningsarmén med Elisabeth Sandlund, chefredaktör på tidningen Dagen.

Det här seminariet kan ses som en fortsättning av förmiddagens seminarium om yttrandefrihet. Vi har en yttrandefrihet som vi kan använda oss av för att tala om tro.

De flest tycker nog att det OK att tal om tro i allmänhet, men alla är inte lika övertygade att man ska tala om sin personliga tro.

Men som journalist vet jag att det inte finns något som talar så starkt till andra människor som den personliga berättelsen. Man kan egentligen inte säga emot min berättelse. Man kan inte säga: "Nej, så upplevde du det inte."

Varför har det blivit en bristvara att tala personligt om tro?

Varför har det personliga vittnesbördet försvunnit på så många ställen?

Jag tror att det finns framförallt tre orsaker:

1/Det personliga vittnesbördet har missbrukats

a) man har gjort nyfrälsta till offentliga personer alltför tidigt, vilket ofta med missbrukare    visat sig vara ödesdigert.

   b) budskapet har förenklats och man har glömt att tala om kampen, smärtan och nederlagen

2/Man tror att folk inte vill lyssna på den egna berättelsen. Det är inte sant. Folk är nyfikna. Avkristningens tid är över, nu har påkristningen börjat.

3/Det finns de som anser att tron ska vara en privatsak som man inte ska prata om med andra. Det kanske är möjligt att vi inte ska dela allt med alla, men vi får be den Helige Ande att hjälpa oss att urskilja vad vi ska säga och vad vi ska vara tysta med.

4/Många säger att de inte har något att säga.

Om du varit kristen hela livet och Gud inte har gjort något i ditt liv som är värt att berätta så är det något som är fel. Och det är inte fel på Gud.

Många bär på en fruktan att tala offentligt. Men de viktigaste samtalen om tro sker inte över mikrofon utan man och man emellan.

Lekmän har en viktig uppgift att vittna. De är de mest trovärdiga eftersom de inte får betalt för att vara kristna.

Bibeln är på många sätt en handbok. I första Petrusbrevet kan vi hitta en manual för det personliga samtalet om kristen tro.

" Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete" (1 Pet 3:15-16)

1/Var alltid beredd att svara

•a)      Var alltid beredd. Ta tillfället då det kommer. Vänta inte till en annan tidpunkt.

•b)      Var alltid förberedd. Ha något att berätta. Hänvisa till Bibeln. Skapa nyfikenhet för ordet. Var påläst

2/Svara var och en som kräver besked. Sökaren. Svara även den som har ett negativt intresse.

Be den helige Ande vägleda dig vilka samtal som leder framåt och vilka som bör avslutas.

3/Ge besked om vårt hopp. Jesus ska komma tillbaka. Det blir ett slut på lidandet. Etik och moral är viktigt men Jesus är inte framför allt vishetslärare. Han är frälsare och Herre.

De finns de som säger att man inte ska vara för utmanande för att inte skrämma bort folk. Men det är tvärtom. Det är till de kyrkor där man blir utmanad som folk går till.

4/Gör det ödmjukt och respektfullt. Om jag vill att de ska höra på min berättelse måste jag vara villig att höra på deras. Var medveten om vår goda sak.

Räta på ryggen

-berätta din berättelse

-var frimodig

Peppe

www.rupeba.se

Almedalen måndag 2008-07-07 Förmiddagsseminarium på Frälsningsarmén

Referat i citatform från seminariet för dig som inte har tid att se hela seminariet på webb-tv på www.gsomigud.se

Deltagare:

Lennart Koskinen, biskop i Svenska kyrkan

Marie Söderqvist, omvärldsanalytiker och kolumnist i Expressen

Tuve Skånberg, direktor för den kristna tankesmedjan Claphaminstitutet

Viktor Paulsson, biträdande kårledare, Frälsningsarmén Visby

Samtalsledare:
Elisabeth Sandlund, chefredaktör på Dagen

Tuve
Kyrkans uppgift är att inte försvinna, även om många i dag menar att kyrkan gärna får finnas men att de inte får höras i det offentliga rummet.

Kyrkans uppgift är att fortsätta att vara kyrka. Att fortsätta att förkunna Jesus.

Kyrkan måste vara en attraktiv, kärleksfull gemenskap. En normal kväll är hälften av alla svenskar fysiskt ensamma,

Kyrkan måste delta i samhällsdebatten och vara en profetisk röst för både de troende och de icke-troende på samma sätt som profeterna i det gamla testamentet.

Kyrkans bidrag

1/Den kristna människosynen

2/Förvaltartanken. Ansvaret för skapelsen

3/Tydliggöra den dualistiska människosynen. Att människan har både gott och ont inom sig och att varje människa måste kämpa mot det onda inom sig själv.

Lennart

Kyrkan är relevant bara om den pekar bortom sig själv.

Kyrkor och samfund är mänskliga organisationer.

Kyrkan får inte ägna sig för mycket åt sig själv.

Kyrkans uppgift är att göra det osynliga synligt och att vara en profetisk samhällsröst

Viktor

Är det verkligen kyrkans uppgift att vara relevant? Jag är inte säker på det.

Varför måste vi har tillväxt i Sverige? Förnöjsamhet är viktigare än tillväxt.

Kyrkan är bara relevant då den pekar på Jesus.

Jag vill inte att kyrkan ska bli som apoteket. Man går bara dit då man är sjuk.

Kyrkan ska inte sträva efter maktpositioner. Jesus sa att hans rike inte är av denna världen.

Viktigare att bygga en fungerande kyrka än samhället.

Marie

I den miljö som jag arbetar i är kyrkan totalt irrelevant. Det mesta annat kan vara relevant, som att åka till Indien och utöva Yoga.

Marie berättade egna erfarenheter hur fruktansvärt det kan vara att gå in på en gudstjänst, där de fåtaliga mötesbesökarna sitter utspridda i olika delar av lokalen och ingen växlar ett ord med någon annan. Varken före, under eller efter gudstjänsten. Marie delade även erfarenheter från en helt relevant kyrka som hon besökt i Harlem, New York. Där blir kyrkan relevant för vad den är men inte för att den har politiska åsikter.

Lennart

Under en normal vecka är det fler människor som går i kyrkan än som går på bio, teater eller idrottsevenemang sammanräknat.

Viktor

Kyrkan blir relevant då den blir en gemenskap 24 timmar om dygnet. Det räcker inte att ha gemenskap en timme varje söndag, då man inte ens får tala med varandra.

Guds rike måste återerövra det privata.

Hur ser framtidsscenariet ut?

Marie

Då fyrtitalisterna blir gamla och börjar få krämpor kommer de att söka Gud. Och dom vet hur man ska nå ut i medierna och dom kommer att ta plats. "Då blir det en God revival."

Viktor

Kyrkan som institution kommer säkert att dö.

Kyrkan är Guds folk.

Målet är inte att förverkliga sig själv utan att förneka sig själv. Gå ut och predika det den som törs.

Kyrkan måste bli en motkultur.

Lennart

Kyrkan står i ett vägskäl, eller två diken:

a/allt är väl och bara fortsätta som förut

b/oron för utvecklingen som kan bli en självuppfyllande profetia.

Jag tror att om tio år kommer kristenheten att stå starkare än i dag.

Tuve

Massan av kristna i Afrika och Asien som växer lavinartat kommer att vända tillbaka och hjälpa stela svenskar att komma tillbaka till Gud.

Strukturerna kommer att försvagas. Folk kommer att gå dit där det finns levande församlingar.

Peppe

www.rupeba.se

Från Almedalen måndagen den 7 juli

"Syns du inte så finns du inte" är ett uttryck som ofta citeras i reklamsammanhang. Detta gäller i stor grad under Almedalsveckan. Där råder åsikternas marknad. Alla möjliga och omöjliga åsikter marknadsförs. Förutom de politiska talen, som hårdbevakas av massmedia, inbjuds det till hundratals seminarier som konkurrerar om uppmärksamheten under Almedalsveckan. Alla ropar ut: Kom och lyssna på mig!

Det påstås från reklamfolk att vi utsätts för mellan 3.000 och 10.000 intryck varje dag av vårt liv. Det är lika många intryck som man för hundra år sedan tog emot under ett helt liv. Reklamskyltar, vägmärken, bild - och ljudintryck.

Mediebruset är kanske som allra starkast under Almedalsveckan. Varje åsiktsförmedlare frågar sig hur man ska kunna tränga igenom mediebruset så att just det egna budskapet hörs.

Mitt i detta mediebrus i Almedalen finns Frälsningsarmén och tidningen Dagen som försöker dra uppmärksamhet för det kristna perspektivet under temat "(g) som i gud".

-Varje dag inbjuder vi till seminarier i Oskarssalen på Frälsningsarmén

-Varje kväll inbjuder vi till Eftersnack efter det politiska talet i caféet Krukmakarens hus på Frälsningsarmén

-Varje dag inbjuder vi till morgon- och kvällsbön

-Mitt i veckan anordnar vi en gudstjänst i den stora kyrkoruinen på stora torget i Visby.

Jag kommer att dagligen ge en personlig reflektion från livet i Almedalen på Blod och Eld och på http://www.rupeba.se/.

Du kan också följa med i seminarierna på webb-tv från Dagen. Länken till webb-tv hittar du på http://www.gsomigud.se/. Där finns även program och presentation av deltagarna på våra seminarier.