peppebaron

Anden och Ordet. De två hör ihop. De samverkar. Anden har inspirerat Ordet och Ordet kan inte förstås utan Anden. Det är inte Anden eller Ordet, utan Anden och Ordet.

Om man bara förväntar sig att Gud talar genom Anden och inte bryr sig om Ordet är det lätt att komma fel. Alla våra tankar kommer inte från Gud. Anden säger inte något som är emot Ordet. Ordet är ju inspirerat av Anden. Anden leder alltid till Ordet. Jesus säger att Anden talar inte av sig själv (Joh 16:3), utan han ska påminna er om allat vad Jesus sagt (Joh 14:6).

På samma sätt är Bibeln en död bok utan Anden. Ordet har kommit till genom Anden och kan bara förstås med hjälp av Anden (2 Petr 1:20-21). Bokstaven dödar, men Anden ger liv (2 Kor 3:6).

Så hamna inte i diket. Läs Bibeln mycket och ofta. Be den helige Ande öppna dina ögon. Gud kommer att tala till ditt hjärta genom den helige Ande. Och medan du läser löftena i Guds ord förvandlar Gud ditt liv så att du blir mer lik Honom:

"Han har gett oss sina stora och dyrbara löften, för att ni tack vare dem skall bli delaktiga av gudomlig natur" (2 Pet 1:4)

Ibland låter det som om det finaste man kan vara är att vara sökare. Om man är framgångsrik i sitt sökande och finner något och tror sig veta något, så betraktas man ofta som arrogant och överlägsen. -"Varför skulle du veta något, som inte vi vet om?" eller -"Varför menar du att din sanning skulle vara sannare än min?".

Förre ärkebiskopen K.G. Hammar betecknade sig själv som sökare, snarare än troende. Han tyckte att det var en ödmjuk inställning till livet. Men det var väl meningen att ärkebiskopen skulle vara ledare och inte sökare. För om en blind leder en blind...

Jag tror att Bibeln har ett helt annat ideal än att vara sökare. "Den som söker, han finner". Det är inte meningen att vi ska vara vilsna hela livet. Vi ska söka för att finna, inte för att förbli sökare. Bibelns ideal är inte att vara sökare. Bibelns ideal är snarare att vi ska tro. Tro riktigt mycket, på gränsen till veta. Bibeln säger bl.a. i 1 Joh 5:13 "Detta har jag skrivit till er.....för att ni skal VETA att ni har evigt liv"

Jesus dog inte på korset för att vi skulle vara sökare. Han dog för att vi skulle kunna finna vägen till Jesus.

Min förra bloggpost handlade om både och.  Jesus kom med nåd och sanning. Och det betyder att vi inte ska välja, utan ta emot båda. Blod och eld betyder att Jesus både vill ge oss både förlåtelse och fylla oss med Andens kraft. Vi ska inte välja det ena eller det andra. Det är både - och som gäller.

Men ibland är det antingen eller som gäller och då måste vi välja ett av alternativen, inte båda. Jesus säger t.ex. att det vi säger ska vara ja eller nej. Allt annat är från den onda (Matt 5:37).

Jesus säger också att det finns två vägar: en som leder till livet och en som leder till fördärvet (Matt 7:13-14). Här måste vi välja den ena eller den andra.

Jamen, säger många, man kan ju inte se livet i svartvitt. Man ser det ofta som ett mognadstecken hos en människa om man inte ser allt i svartvit utan kan se nyanser.

Men, på många områden, uttrycker sig Jesus i svartvitt. Ja eller nej, däremellan ska det inte finnas nyanser, enligt  Jesus.

Två vägar:
-den som leder till livet börjar med en trång port och fortsätter med en smal väg.
-den som leder till fördärvet börjar med en vid port och fortsätter med en bred väg.

Många tänker sig nog livet som om det fanns tre vägar: en smal och svår väg för missionärer, frälsningsofficerare och speciellt gudfruktiga människor, en bred och lockande väg för alla som vi tycker är "syndare", och till slut en väg mittemellan för vanliga, hyggliga kristna som kan ta det bästa från bägge vägarna. Det är bara det att den vägen finns inte. Det finns bara två vägar. Svart eller vitt.

Jag tror inte att människor är svarta eller vita. Vi misslyckas alla gång på gång. Det är inte människorna som är svarta eller vita, utan det är handlingar, åsikter ord och livsval som kan vara svartvita.

I dag är det många kyrkor som fokuserar på att sänka trösklarna och göra porten lite vidare och vägen lite bredare. Finns det en risk att vi gör porten så vid och vägen så bred att den inte längre leder till livet?? Det kanske leder till att det blir fler i kyrkorna, men om det är fel väg vad är det för mening med att få med sig så många som möjligt på fel väg??

Jesus kom med nåd och sanning (Joh 1:14). Han kom med två saker: nåd OCH sanning.  Nåden talar om att vi kan bli förlåtna för alla fel vi gör. Sanningen talar om att det finns det som sant och det som är osant, något som är rätt och något som är fel.

Men det verkar det som många tror att han bara kom med det ena: nåd ELLER sanning. En del talar bara om sanning. Vad som är rätt och vad som är fel. Det leder till lagiskhet. Då uppehåller vi oss bara vid det som är fel och glömmer bort att Jesus kom med nåd och förlåtelse.

Andra talar bara om nåd och glömmer bort, ja till och med förnekar, att sanningen om rätt eller fel existerar. Men nåden kan inte fungera om det inte finns rätt eller fel. Om det inte finns det som är rätt eller fel, kan vi ju aldrig göra fel. Om vi inte kan göra fel behövs ingen nåd eller förlåtelse. Och om det inte behövs förlåtelse, så dog ju Jesus på korset helt i onödan!

Nietzsche, som levde på 1800-talet sa:

-det finns inga eviga fakta, det finns inga absoluta sanningar

-det finns inga fakta, bara tolkningar

Det var Nietzsche som också myntade uttrycket: "Gud är död". Det har gått många år sedan dess. Nu är Nietzsche död, men Gud är fortfarande vid god hälsa. Det har aldrig funnits så många människor på jorden som tror på Gud som i dag. Det konstiga tycker jag är att så många i dag fortfarande tror på Nietzsches uttalanden att det inte finns någon sanning.

Det finns en sanning och Jesus kom med nåd och sanning.

Då Jesus säger till äktenskapsbryterskan "Inte heller jag dömer dig", så säger han inte att  kvinnan hade gjort rätt. Hon hade gjort  fel och Jesus kallade det för synd: "Gå nu, och synda inte mer" (Joh 8:11). Jesus kom med nåd OCH sanning.

Ta inte bort sanningen! Ta inte bort nåden! Dom hänger ihop.

Jesus kom inte med nåd ELLER sanning. Han kom med nåd OCH sanning.

Mvh peppe

www.rupeba.se

Jesu Bibel innehöll samma böcker som vårt Gamla Testamente. (Det vill säga versionen utan apokryferna).

- Då Jesus blir frestad av djävulen försvarar han sig med att citera Gamla Testamentet:

"Ty det står skrivet" (Matt 4:10)

- Då de skriftlärde frågar Jesus om hur man vinner evigt liv, svarar Jesus med att hänvisa till den högsta auktoriteten, Guds ord, Gamla Testamentet: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" (Luk 10:26)

- Då Jesus skall lämna sina lärjungar talar han om för dem att allt i Gamla Testamentet skall uppfyllas, alla tre grupper av skrifter: "Allt måste uppfyllas som är skrivet om mig i Mose lag, hos profeterna och i psalmerna" (Luk 24:24)

- Jesus har en fullständig tillit till att allt i Guds ord skall gå i uppfyllelse: "Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett" (Matt 5:18). Det hebreiska alfabetet består av både bokstäver och prickar. Den allra minsta enheten är pricken (=jota). Så man skulle kunna säga att Jesus var inte bara bokstavstroende utan till och med "prick-troende"

- Då Jesus citerar vad David skriver i en av psalmerna påstår han att David inte har hittat på det själv utan att det är den Helige Ande som är upphovsmannen "David har själv sagt genom den helige Ande" (Mark 12:36)

- Och då Moses citerar Moseböckerna hänvisar han inte till Moses utan påstår att det är Gud som sagt det som står "Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni inte läst vad Gud har sagt till er" (Matt 22:31).

För mig är det tydligt att Jesus hade en total tillit till att Gamla Testamentet (den hebreiska Bibeln) verkligen var Guds ord. Och tror vi på Jesus så måste vi också ha tilltro till att det Jesus tror på är sant.

(Ur "Tolkningsboken" på www.rupeba.se)

Flera bloggar och kommentarer har gett uttryck för att det är deprimerande att läsa Gamla Testamentet med alla krig och grymma berättelser. Några kommer fram till slutsatsen att det är OK med Jesus och Nya Testamentet, men Gamla Testamentet ska man helst undvika om man ska må bra.

Och visst är det mycket i Gamla Testamentet som kan komplicera gudsbilden. Här kommer ett utdrag ur manuskriptet till en bok jag just skrivit som handlar om att förstå Bibeln:

" Hur ska vi förhålla oss till alla berättelser i Gamla Testamentet som talar om krig och etnisk rensning?

Vi ett tillfälle hade Rut och jag en bibelhelg för en församling i Norge. Under helgen hade vi en övning där vi skulle lyssna till vad Gud ville säga till oss personligen utifrån en bibeltext. Deltagarna fick tilldelat varsin psalm ur Bibeln och fick i uppdrag att hitta något som Gud ville säga till dem personligen i den psalmen just nu. Till exempel:

• Ett löfte att ta till sig
• En bön att be
• En uppmaning att följa
• En förmaning att ta till sig
  

Då deltagarna senare skulle berätta i gruppen vad de hörde Gud säga till dem var det en kvinna som sa ungefär så här:

"Då jag läste min psalm handlade den bara om alla fiender som omgav mig och hur jag skulle besegra dem med Guds hjälp. Först kunde jag inte se någon tillämpning i mitt eget liv. Jag har ju inga fiender och jag önskar inte slå ned andra människor. Men så plötsligt såg jag att alla fiender, allt det onda fanns inom och omkring mig. Det var min egen kamp för att leva ett rent liv. Det handlade om hur Gud ville hjälpa mig att ta död på det onda, synden i mitt liv, och min kamp för att leva ett rent liv."

Om man läser Gamla Testamentets krigsberättelser eller utrotningskrig sanktionerade av Gud på detta sätt kan de få en mening som vi kan applicera på våra liv.

Det är vanligt att man då man läser en text i Gamla Testamentet vid sidan av den bokstavliga betydelsen också kan upptäcka ett helt annat budskap. Det kan man kalla en allegorisk eller typologisk tolkning.

Allegorisk betyder "ett konsekvent genomfört utbyte av ett egentligt budskap mot en metafor" (Wikipedia). Det vill säga att man tolkar in en bildlik innebörd i texten. Typologisk betyder att texten innehåller typer, förebilder, för något annat än det som egentligen står.

Då kan man läsa texten på två tolkningsnivåer. En bokstavlig och en andlig.

Berättelsen om den första påsken i Egypten handlar om att ett lamm dör i någon annans ställe och genom lammets blod blir människor frälsta, räddade från döden. Det är inte speciell långsökt att se den kristna påsken där Jesus dör i människans ställe och genom Jesu blod blir frälsningen tillgänglig.

Berättelsen om Abraham som offrar sin enfödde son Isak är en förebild på hur Gud sände sin enfödde son att offras.

Nya Testamentet använder ofta den principen och ger texterna från Gamla Testamentet en ny betydelse."

(Om du vill veta mer om Tolkningsboken så kan du läsa på Ruts och min nya hemsida på http://www.rupeba.se/. Där finns även andakt, daglig bibelläsning, bibelstudiematerial för samtalsgrupper, intressanta länkar mm).

Om du orkat läsa så här långt, orkar du säkert läsa lite av fortsättningen av citatet:

" De judiska lärde tillämpade ofta fyra tolkningsnyanser i skriften:

1. Den bokstavliga, uppenbara meningen
2. Den förmodade meningen
3. Den tolkning man kan komma fram till genom lång och omsorgsfull tolkning
4. Den allegoriska eller bakomliggande tolkningen

För Augustinus och de övriga kyrkofäderna var det vanligt att tolka Bibeln allegoriskt. Man sökte efter förebilder, typer, av Kristus i de gamla testamentliga skrifterna. Man såg ofta den allegoriska tolkning som mycket viktigare än den bokstavliga. Bakom de bokstavliga texterna fanns alltid ett djupare andligt innehåll.

Den katolska katekesen talar om fyra andra tolkningsnivåer:

1. Den bokstavliga, som ger upplysning om händelserna
2. Den allegoriska undervisar om vad man ska tro
3. Den moraliska som talar om vad man ska göra
4. Den anagogiska eller eskatologiska (den slutliga, himmelska) som talar om vart vi är på väg
   
   Om vi tillämpar dess tolkningsnivåer på löftet om det förlovade landet kan vi se:

?1.      Den bokstavliga betydelsen var att Gud skulle föra folket från slaveriet i Egypten till friheten i det förlovade landet där och då.

?2.      Den allegoriska betydelsen kan betyda att Gud erbjuder oss frälsning från ett liv i slaveri under synden till ett liv i andlig frihet. (John Wesleys allegoriska tolkning var att man måste gå över två vatten för att komma in i överflödslandet. Röda havet var frälsningens hav som befriar oss från slaveriet. Men sedan kan man ofta uppleva att kristenlivet blir torrt och meningslöst som under vandringen i öknen. För att komma in i överflödslandet måste man därför passera ännu ett vatten, Jordanfloden, som är en bild på dopet med den helige Ande eller den andra välsignelsen)

?3.      Den moraliska betydelsen handlar om att helhjärtat följa Herren. Då folket knorrar och vill vända tillbaka riskerar folket att gå miste om Guds välsignelse.

?4.      I den eskatologiska, himmelska betydelsen är det förlovade landet den eviga glädjen i himmelen och jordelivet ökenvandringen dit."

Mvh Peppe

www.rupeba.se