peppebaron

-Det talas mycket om sekularisering i våra dagar, men det har aldrig funnits så många kristna på jorden som i dag.
-Det talas mycket om att religionen bara har en stark ställning på södra halvklotet, i de mindre utvecklade länderna. Men det är inte hela sannningen. Dagens Nyheter rapporterar i dag om en stor undersökning bland 35.000 amerikaner:

"Tre fjärdedelar av USA:s befolkning tror på mirakel, och nära sex av tio ber varje dag, visar en undersökning där 35.000 vuxna amerikaner tillfrågats.
Av de som ber säger 31 procent att Gud besvarar deras böner minst en gång i månaden. En av fem säger att de får direktsvar från Herren minst en gång i veckan."

Läs artikeln i DN>>

peppe/ www.rupeba.se

Det ena lågtrycket efterlöser det andra. Vädret är förutsägbart inför midsommar. Hur är det i den andliga världen?

En gammal vän och predikant, som sedan länge är hemma hos Herren, brukade säga att Guds Ande blåser alltid dit där det inte finns motstånd.

Jesus liknar Anden vid vinden "Vinden blåser vart den vill, och du hör den blåsa, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som har fötts av Anden" (Joh 3:8).

Vinden blåser mot lågtrycken, där det inte finns motstånd.

Guds Ande blåser in i människohjärtan där det inte finns motstånd.

Guds Ande tvingar sig inte på.

Guds Ande söker ett hjärta som är öppet och som längtar efter att bli fyllt av Gudsnärvaro...

Låt oss hålla våra hjärtan öppna och låta Guds Andes vind blåsa in. Sommaren är här!

peppe/ www.rupeba.se

Runstenar och DNA

"- Språket är enkelt och bokstäverna är spretiga. Det är inte särskilt många bokstäver heller. Man skulle kunna säga att runstenen har tillkommit av en slump. Den är ju väldigt oregelbunden i sin form och språket ser man inte ens, om det inte är skrivet med färg, säger Möller och konstaterar att man därför inte hittar många runstenar.
Han menar att man skulle kunna argumentera, även om han erkänner att det är befängt, att runskriften liknar något som kan ha orsakats av erosion eller under istiden då stenar skrapades mot varandra.
- Men alla är överens om att det är någon person som har huggit in den här texten. Ingen ifrågasätter det. Skälet är att texten förmedlar något. Det är en logisk följd av bokstäver som bildar ord och ett budskap.

Men för att vara rent veten­skaplig handlar det däremot om en trosföreställning som försanthållandet bygger på, förklarar Möller.
- Ingen har ju sett någon rista på stenen. Därför är det en hypotes eller ett antagande som dock är väl underbyggt."

Sedan fortsätter professor Möller med att jämföra med de mänskliga cellerna:

"Enligt professor Lennart Möller går det att använda samma tolkningsmetod när det gäller människokroppen.
- I varje cell i kroppen finns det ungefär 1,7 meter av ett språk som vi kallar DNA. Det är ett oerhört komplext språk som tusentals forskare i världen forskar på. Sedan har vi fem gånger tio upphöjt till 13 celler i kroppen. I runda slängar motsvarar det jorden till månen och tillbaka i varje kropp, säger han och konstaterar att hela kroppens program ligger i DNA:t.
Då det råder en konsensus om komplexiteten hos DNA:t och att det redan definieras som ett språk, menar Möller att följdfrågan kommer naturligt och återkopplar till runstenarna.
- Var kommer detta språk ifrån? Vem eller vad, smartare än jag, har skrivit det här språket? undrar Möller."

rupeba.se 2008-06-16

Häromveckan var jag på en konferens. Föreläsaren, en australiensare som bor i Kanada, hade inför resan till Sverige försökt lära sig lite om Sverige. Det som han fann var speciellt kännetecknande för Sverige var begreppet "lagom". Ett begrepp som inte förkommer på många andra språk.

Sverige är lagomlandet. Inte för mycket och inte för lite. Vi säger ofta att lagom är bäst. Vi vill inte vara alltför extrema åt något håll. Vi vill inte sticka ut för mycket. Vi vill gärna vara i mittfåran.

Men då det gäller kristen tro så är lagom inte bäst. Det är precis tvärtom: Lagom är sämst. "...du är varken kall eller varm. Om du ändå vore kall eller varm! Men nu är du ljum och varken varm eller kall, och därför skall jag spy ut dig ur min mun." (Upp 3:15-16).

Det största budet är inte att älska Herren lagom mycket utan med hela sitt hjärta och med hela sin själ och med hela sitt förstånd (Matt 22:38).

Om Jesus hade engagerat sig lagom mycket i människornas situation, så hade ingen kunnat bli frälst. Men Jesus gav allt: intill döden på korset.

Om de första lärjungarna hade engagerat sig lagom mycket i uppdraget att vittna för hela världen, hade det inte blivit någon kristen församling på jorden. Men de gav allt. De flesta av apostlarna fick ge till och med sitt liv.

Jag tror att vad vi behöver i dag är människor som vågor komma fram ut lagomkristendomens dimma. Människor som har hört, sett och upplevt Guds förvandlande kraft i sina liv och som är beredda att satsa allt för att vara ett bönesvar på Jesu bön: "Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen."

Peppe

http://www.rupeba.se/

Samtidigt som alla lightprodukter översvämmar livsmedelsbutikerna så finns det en risk att det breder ut sig en form för light-kristendom inom kristenheten.

-man vill gärna ha stort underhållningsvärde på söndagsgudstjänsten, men är mindre benägen att ta med sig Kristus in i vardagslivet.
-man har en egen bibeltro där man tror på alla bibelord som stämmer överens med vad man själv tycker.
-man bekänner sig till en kravlös kristendom och förväntar sig att Gud ska acceptera mig precis som jag är, utan några krav på förändring av mig själv med motiveringen att Gud har ju skapat mig sådan.
-man bekänner sig gärna till sin egen bild av Gud utan att försöka lära känna Gud som han är på riktigt.
-man förväntar sig att kristendomen ska fylla mina behov och är mindre villig att försaka något för andras behov.
-i stället för att söka Guds rike först, söker man allt annat först för att se om det blir något kvar till Guds rike på slutet.
-man anpassar sig gärna till denna världen i stället för att förändra denna världen till något bättre.

Frälsningsarméns grundare William Booth fick en gång frågan av en journalist vilka farhågor han hade inför det tjugonde århundradet. Booth radade upp följande punkter:

• Religion utan den helige Ande
• Kristendom utan Kristus
• förlåtelse utan omvändelse
• Frälsning utan pånyttfödelse
• Politik utan Gud
• Himmel utan helvete

Det svarade William Booth för mer än hundra år sedan. För nästan tvåtusen år sedan skrev Paulus:
" Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft" (2 Tim 3:1-5 FB).

Låt oss be att Herren reser upp en armé av människor som säger nej till kristendom light och tar sin vandring med Jesus på djupaste allvar och som vill vara med att förändra världen.

"Låt ditt rike komma, låt din vilja ske, på jorden, så som i himlen" (Matt 6:10)

Ett kännetecken på den postmoderna tiden är relativismen. Vi har bytt ut fasta normer mot åsikter. "Alla åsikter är lika bra". Vi har bytt ut rätt och fel mot att allt är lika rätt och fel. "Det känns ju rätt för mig!" Det får inte längre finnas någon sanning. "Min sanning är lika rätt som din sanning."

Jag har länge funderat på vad som händer med människor som växer upp i ett normlöst samhälle. Hur orkar människan med att det inte finns någon fast punkt längre? Hur orkar man med att det är jag själv som är värdemätaren och måste bestämma vad som är rätt, sant för mig? Svaret på den frågan är att det orkar man bara inte.

Jag läste i dag en artikel psykoterapeuten Lennart Bergström som jag tycker belyser de katastrofala konsekvenserna av det samhällsklimat vi har låtit oss manipuleras in i.

Han skriver bl.a.:

Allt fler ungdomar söker psykologhjälp för diffusa symptom och allmän livströtthet. Det menar psykoterapeut Lennart Bergström som dagligen möter problemen vid sin mottagning i Stockholm.
- Det som händer är en katastrof, etiskt, socialt, sjukdomsmässigt och kriminologiskt, säger han upprört.
- Man vet inte vem man är och var man kommer ifrån. Han är övertygad om att den nya psykiska ohälsan bland unga bottnar i en existentiell kris.
- Vi har en ung generation som gissar sig till vad de ska göra med sina liv och vad som är rätt och fel. Många har inget mål att sträva efter och man vet inte vilka levnadsregler man ska tillämpa.

När vi tog bort normerna tog vi också bort hoppet och de tydliga målen för de uppväxande att sträva efter. Plötsligt vet man inte längre om man ska gifta sig, och man kanske rent av börjar fråga sig om man inte är homosexuell.

Från föräldragenerationen finns också en ovilja, en rädsla och en ångest inför det man ser hos ungdomarna. Istället för att ta tag i problemen flyr man in i tv:n eller något annat.

Med åren har Lennart Berg­ström bytt ut sina vänsterradikala värderingar mot kristna, något som också präglar terapin här vid mottagningen. Eftersom de problem han möter så ofta är existentiella, menar han att den professionella terapin inte räcker för att möta behoven. Även kyrkan borde stiga fram som en förmedlare av tydliga värden och hopp till de unga.

Läs hela artikeln i Världen i dag>