"Normlösheten orsak till psykisk ohälsa"
Ett kännetecken på den postmoderna tiden är relativismen. Vi har bytt ut fasta normer mot åsikter. "Alla åsikter är lika bra". Vi har bytt ut rätt och fel mot att allt är lika rätt och fel. "Det känns ju rätt för mig!" Det får inte längre finnas någon sanning. "Min sanning är lika rätt som din sanning."
Jag har länge funderat på vad som händer med människor som växer upp i ett normlöst samhälle. Hur orkar människan med att det inte finns någon fast punkt längre? Hur orkar man med att det är jag själv som är värdemätaren och måste bestämma vad som är rätt, sant för mig? Svaret på den frågan är att det orkar man bara inte.
Jag läste i dag en artikel psykoterapeuten Lennart Bergström som jag tycker belyser de katastrofala konsekvenserna av det samhällsklimat vi har låtit oss manipuleras in i.
Han skriver bl.a.:
Allt fler ungdomar söker psykologhjälp för diffusa symptom och allmän livströtthet. Det menar psykoterapeut Lennart Bergström som dagligen möter problemen vid sin mottagning i Stockholm.
- Det som händer är en katastrof, etiskt, socialt, sjukdomsmässigt och kriminologiskt, säger han upprört.
- Man vet inte vem man är och var man kommer ifrån. Han är övertygad om att den nya psykiska ohälsan bland unga bottnar i en existentiell kris.
- Vi har en ung generation som gissar sig till vad de ska göra med sina liv och vad som är rätt och fel. Många har inget mål att sträva efter och man vet inte vilka levnadsregler man ska tillämpa.
När vi tog bort normerna tog vi också bort hoppet och de tydliga målen för de uppväxande att sträva efter. Plötsligt vet man inte längre om man ska gifta sig, och man kanske rent av börjar fråga sig om man inte är homosexuell.
Från föräldragenerationen finns också en ovilja, en rädsla och en ångest inför det man ser hos ungdomarna. Istället för att ta tag i problemen flyr man in i tv:n eller något annat.
Med åren har Lennart Bergström bytt ut sina vänsterradikala värderingar mot kristna, något som också präglar terapin här vid mottagningen. Eftersom de problem han möter så ofta är existentiella, menar han att den professionella terapin inte räcker för att möta behoven. Även kyrkan borde stiga fram som en förmedlare av tydliga värden och hopp till de unga.
Läs hela artikeln i Världen i dag>
