peppebaron

Ja, jag vet. Det är inte politiskt korrekt i dag att hävda att man har sanningen.

Många menar till och med att det inte finns någon sanning. Det som är sant för dig behöver ju inte vara sant för mig.

Det är många som skulle säga att min rubrik är arrogant och stöddig. För om jag menar att jag har sanningen, så säger jag samtidigt att många andra sanningar är osanna.

Men jag säger det igen. Jag har sanningen!

Jesus går mycket längre än så. Han säger inte att han har sanningen, han säger att han är sanningen.

Och om jag har tagit emot Jesus, så har jag ju sanningen. Det var ju det jag sa!

Jesus säger att sanningen finns i Guds ord. "Om ni förblir i mitt ord är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen och sanningen skall göra er fria" (Joh 8:31-32 FB).

Vill du bli fri! Jesus säger: förbli i mitt ord så kommer du att förstå sanningen. Och då du förstår sanningen gör sanningen dig fri!

Sen finns det ju alltid dom som kommer att säga: "Jamen hallå, det finns ingen sanning..."

Men jag, för min del är hellre fri.

För det första tror jag att man med ganska stor säkerhet kan påstå:

GRAVEN VAR TOM!     

Om den inte hade varit tom hade kristendomen aldrig uppstått. De första lärjungarna vittnade under stort motstånd om att Jesus uppstått från graven. Om inte graven hade varit tom hade motståndarna enkelt kunnat avslöja bluffen, gå till graven och säga: "Hallå, ser ni inte...."

Om nu graven var tom finns det två möjligheter:

1/ Någon har flyttat bort kroppen

2/ Jesus har uppstått

Om någon flyttat på kroppen, vem kan det ha varit?

Det judiska etablissemanget?

Nej det verkar inte logiskt. Det dom fruktade mest av allt var att graven skulle vara tom. Dom tvingade till och med romarna att sätta ut soldater utanför graven för att det inte skulle ske.

Den romerska armén?

Nej det verkar inte logiskt. Det var ju ett totalt misslyckande för den romerska armén att de inte ens kunde vakta en död från att rymma! Det är svårt att se vad de skulle haft för intresse av att ta bort kroppen.

Lärjungarna?

Ja det var ju det lärjungarna hade hoppats på. Men då man ser på lärjungarnas liv, hur i stort sett alla apostlarna dog martyrdöden, så ser det ut som om dom verkligen trodde att Jesus var uppstånden. Det är många som är villiga att dö för det dom tror på, men det verkar inte logiskt att man är villig att dö för något man vet är en lögn.

Om nu graven var tom och om varken Jesu fiender eller Jesu vänner flyttat kroppen. Ja, då är det mest logiska alternativet att Jesus uppstått.

GLAD PÅSK - JESUS LEVER!

Jag läste ett intressant samtal i Dagen mellan Niklas Piensoho och Birger Schlaug om kristen tro. Niklas säger bland annat:

"Niklas: Då är man inne i den där förpackningsfrågan. Vad har vi för pastorer som är bekanta för svenska folket? Ja, det är Åke Green och Helge Fossmo. Ingen av dem skulle vi som allmänt är pingstpastorer vilja vara särskilt nära. Inte jag i alla fall. Det är förskräckligt att de blir offentliga företrädare för det jag representerar. Man skäms."

Jag hoppades att Niklas Piensoho hade blivit felciterad, men i Världen i dag bekräftar han att han blivit rätt citerad. Citatet väcker många frågor:

Hur kan man bunta ihop en pastor som i domstol blivit dömd för mord med en annan pastor som i domstol blivit frikänd för att ha uttalat en åsikt om homosexuell livsstil? Det är väl ändå stor skillnad. De flesta är eniga om att det inte är tillåtet att mörda. På samma sätt anser nog de flesta att det är tillåtet att ha en åsikt och till och med att yttra sin åsikt. (Niklas Piensoho utövar till exempel den rättigheten då han uttalar sig om Åke Green)

Niklas uttalar sig för pingstpastorer i allmänhet då han säger att de inte vill vara nära Åke Green. Är det verkligen så? Måste man uttala sig kränkande om Åke Green för att vara pingspastor?

Under upplysningstiden var det många som trodde att tron på Gud var ett övergående fenomen. Det kanske skulle ta en generation, men sedan skulle gudstron förpassas till museernas värld. I den moderna vetenskapen fick allt en ny förklaring som inte måste luta sig på Gud. Nietzche förklarade senare att "Gud är död".

I dag, 150 år senare, så har religionens plats inte minskat utan ökat. Det har aldrig funnits så många kristna på jorden som nu och man kan ju fråga "Varför slutar inte folk att tro på Gud?"

Några amerikanska hjärnforskare har skrivit en bok som heter just "Why God won´t go away". Hjärnforskarna har gjort mätningar på hjärnans aktiviteter på buddhistmunkar som mediterar och på kristna nunnor som ber. Deras resultat visar att bön och meditation aktiverar delar av hjärnan som annars inte är aktiva. Det finns alltså delar av hjärnan som bara aktiveras i bön.

Resultatet kanske inte är oväntat för oss som tror att Gud har skapat människan med kapacitet för att ha en levande relation med Gud. Om du inte är troende, eller om du inte ber använder du alltså inte din fulla hjärnkapacitet.

Man kan ju tycka att det är synd om ateisterna som genom att bara använda en del av hjärnkapaciteten tror sig veta något om Gud som bara kan upplevas i den del av hjärnan som de aldrig använt.

(Vill du läsa mer kan du läsa "Why God won´t go away" av Andrew Newberg, Eugene D´Aquili och Vince Rause).

Livets mening är att leva i harmoni med Gud, sig själv och andra människor. Gud har skapat oss med en längtan att höra ihop med Gud. Det finns i oss ett rop efter Gud och eftersom ropet finns i oss kan vi aldrig springa ifrån det. Vi kan ju aldrig springa ifrån oss själva hur fort vi än springer. Det är kanske därför som folk inte kan sluta tro på Gud!

Sverige har på en generation förvandlats från ett en-kulturellt, en-religiöst samhället till ett mångkulturellt och multi-religiöst samhälle.

Hur ska man som kristen förhålla sig till andra religioner. Är det samma Gud vi tillber? Är kristendomen den enda rätta religionen? Är alla religioner likvärdiga?

Var ska vi lägga betoningen? Är Jesus vägen eller bara en väg?

Man brukar tala om tre olika förhållningssätt till andra livsåskådningar:

Exklusivism = Jesus är den enda vägen

Jesus är den enda vägen till Gud. Det är bara genom tron på Jesus som man kan bli frälst.

Inklusivism = Jesus är den bästa vägen

Även om Jesus är den säkraste vägen kan man uppnå frälsning även på andra vägar, t.ex. genom att vara en god buddhist eller hindu.

Pluralism = Jesus är en väg

Det finns många vägar till frälsning. Jesus är en av dem, men alla vägar kan vara lika bra. Eller lika dåliga för den delen.

Chris Wright har skrivit en intressant bok om detta. Den heter: "Den enda vägen? Jesus och religionerna" och är utgiven av Libris.

Jesus påstår att han är den enda vägen (Johannes ev. 14:6). Vad påstår du?

Ja, nu vet ni det.!

Rut är alltså min fru. För många år sedan lovade jag att älska Rut i nöd och lust och det funkar faktiskt fortfarande. Jag tror att jag älskar Rut mer än någonsin.

Då vi gifte oss lovade jag alltså att älska Rut.

Jag lovade inte att älska min bild av Rut eller min uppfattning av Rut. Om jag bara hade lovat att älska min bild av Rut, så hade jag inte varit förpliktigad att fortsätta att älska Rut om hon inte längre skulle motsvara min bild av Rut. Men jag lovade att älska Rut precis som hon är.

Många människor älskar sin bild av Gud eller sin uppfattning av Gud. Dom kan ha en väldigt klar uppfattning om hur de tycker att Gud skall vara och vilka uppfattningar Gud skall ha. Om dom sedan upptäcker att Gud inte motsvarar deras bild om vem Gud borde vara, så får Gud inte längre vara Gud. Då byter dom hellre till en annan Gud som bättre motsvarar deras uppfattning av Gud.

I tolvstegprogrammet skall man be till "Gud som jag uppfattar honom". Men min uppfattning av Gud kan inte frälsa mig. Min uppfattning av Gud kan inte ge mig ett överflödande liv. Min uppfattning av Gud kan inte ge mig evigt liv. Det kan bara Gud som finns på riktigt.

Vilken befrielse! Vi behöver inte hitta på Gud, eller skapa honom i vår fantasi. Han finns på riktigt och det största budet i Bibeln är att du får älska Herren av hela ditt hjärta och av all din kraft.

Religionssynkretismen breder ut sig i dag. Det vill säga att man blandar samman religionerna. Man tar det man tycker om från de olika religionerna och låter det smälta ihop till sin egen blandning.

Många religionssociologer påstår att sekulariseringen är en myt. Det är inte så att religionens betydelse har minskat, det är bara det att den flyttat från kyrkorna till den privata sfären.

Se bara hur det ser ut i bokhandeln (som säljer det människor efterfrågar). Du kan hitta många hyllmeter med alternativa ockulta religioner, men det kan vara svårt att hitta en Bibel (som är världens mest lästa bok).

Bibelns Gud hatar religionssynkretism. Stora delar av Gamla Testamentet handlar om hur folket ständigt går vilse och börjar tillbe andra gudar. Det är inte så att man slutar att tillbe Gud. Det är bara det att man dyrkar andra gudar vid sidan av Gud. Då Israels barn övergick från att vara nomader till att bli ett fastboende jordbrukande folk, tyckte man det var praktiskt att vid sidan av Gud även tillbe fruktbarhetsgudar som Baal och Astarte (se Domarboken).

Många år senare utbrister Elia: "Hur länge ska ni halta till bägge sidor? - Är det Herren som är Gud, så följ Herren, är det Baal, så följ Baal" (1 Kung 18:21).

Jag tror inte Gud tycker bättre om religionssynkretism i dag. Han är ju, som bekant, densamma i går som i dag. Så Elias ord är lika relevanta i dag:
Är det Herren som är Gud, så följ Herren!

Jag hör ibland kristna som säger "Sån är inte min Gud" eller "det tillåter min Gud".

Det verkar som om "din Gud" alltid tycker som du i alla frågor. Vad praktiskt det måste vara att ha en "Gud" som håller med mig i allt och sanktionerar alla mina åsikter.

Jag skulle vilja fråga alla som talar om "sin gud":

"Vad intressant! Var kommer han (eller hon) ifrån? - Hur lärde du känna ´din Gud´? - Hur odlar du gemenskapen med ´din Gud´?"

Bibelns Gud säger att du inte ska ha några andra gudar än honom. Och det enda säkra sättet att lära känna Bibelns Gud är att läsa om honom i Bibeln.

Har Gud skapat hjärnan eller har hjärnan skapat Gud?

Om det är hjärnan som har skapat Gud, om Gud bara är en fantasi som vi tänker ihop själva, då är naturligtvis alla varianter lika bra och då kan man ju hålla sig med vilken Gud man tycker.

Men om det är så att Gud finns på riktigt och han har skapat hjärnan och oss, vilket Bibeln påstår, då borde det viktigaste vara att lära känna honom och ingen annan "Gud".