"Kan en som har dött få liv igen?"
Den frågan ställer sig Job i söndagens text från Gamla Testamentet (Job 14:14). Frågan om döden och livet har alltid varit en central fråga för mänskligheten, även om man normalt helst inte talar om döden.
Jag beklagar att jag måste påminna oss om det, men döden drabbar alla människor. Döden kommer till oss på olika sätt och vid olika tidpunkter i livet, men den drabbar 100 procent av mänskligheten.
Temat för söndagens texter är "döden och livet". Normalt borde det ju ha stått tvärtom. Först kommer livet och sedan kommer döden. Men att temat är formulerat "döden och livet" pekar på att det finns en livsdimension som kommer efter döden.
Under Jesu liv börjar Jobs fråga, "Kan en som har dött få liv igen", få ett svar. Söndagens evangelietext talar om en synagogföreståndares dotter som var död, men fick liv igen. Vi kan i evangelierna även läsa om Lasaros som var död och sedan blev levande igen. Men trots att synagogföreståndarens dotter och Lasaros fick liv igen efter döden, så slutade det i alla fall med att de så småningom dog.
Det är först genom Jesu död och uppståndelse som livet efter döden får en ny dimension. Jesu död och uppståndelse vittnar mer om början till det nya än om slutet på det gamla.
Läs mer>>
Det viktigaste först
Söndagens evangelietext berättar om ett tillfälle då Jesus besökte två systrar, Marta och Maria. Den ena systern, Marta, var helt upptagen med allt som skulle ordnas då man hade besök. Den andra, Maria, hjälpte inte till det minsta. Hon satte sig bara hos Jesus och lyssnade till honom. Marta var upptagen av arbetet och Maria var upptagen av Jesus.
Det kan verka väldigt orättvis att den som ställer upp för att göra allt så bra som möjligt för gästen är den som blir tillrättavisad av gästen. Medan den som inte gör något utan bara sätter sig ned tillsammans med gästen får beröm.
(Inom parentes kan jag säga att jag känner igen mig i berättelsen. Då vi har gäster hemma är det alltid Rut som står i köket och lagar mat, medan jag underhåller gästerna. Det omvända skulle vara en katastrof. Inte ute hos gästerna, men i köket).
Tillbaka till berättelsen om Jesus, Marta och Maria. Betyder den att det inte är viktigt att betjäna andra människor? Nej, naturligtvis inte. Ingen har tydligare än Jesus demonstrerat vad det betyder att betjäna andra.
Jag tror berättelsen snarare vill visa oss att vi måste ha rätt prioriteringar i våra liv. Att vi måste börja med det viktigaste.
Det största budet är inte att älska min nästa som mig själv. Det största budet är att älska Herren över allt annat. (Matt 22:36-39)
Då Jesus har sitt sista samtal med Petrus (Joh 21) och ger Petrus uppdraget att vara en herde för fåren så frågar inte Jesus om Petrus tycker om får. Jesus frågar i stället tre gånger om Petrus älskar Jesus.
Ibland blir vi så upptagna av vad vi kan göra för Jesus så att vi glömmer bort att vara med Jesus. Vi kan bli så upptagna att hitta vår kallelse att vi inte förstår att vi i första hand är kallade till gemenskap med Jesus (1 Kor 1:9).
Det handlar om att börja i rätt ände.
Om vi ska kunna förmedla himmelskt ljus till människor som lever i mörkret, måste vi själva ha varit i närheten av ljuset.
Om vi ska kunna förmedla Guds kraft till människor, måste vi själva varit i kontakt med honom som har all makt i himmelen och på jorden.
Om vi ska kunna förmedla Jesu kärlek till människor, måste vi själva ha varit i kontakt med Jesus.
Om vi ska kunna förmedla en gudomlig närvaro till människor vi möter, måste vi själva ha varit i en gudomlig närvaro.
Det handlar om att börja i rätt ände. Eller med Jesus egna ord: "bara en sak behövs".
Bloggpredikan inför söndagen den 31 augusti.
Evangelietext Lukas 10:38-42
Tema: Ett är nödvändigt
peppebaron
www.rupeba.se
Ska vi vara sams, eller inte
Söndagens evangelietext är hämtad från Jesu förbön för sina dåvarande och efterkommande lärjungar. (Joh 17:18-23)
Tema: Enheten i Kristus.
"Jag ber att de alla skall bli ett och att liksom du, fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss. Då skall världen tro på att du har sänt mig." (Joh 17:21)
I sin bön framhåller Jesus att de kristnas enhet ska bli en mäktig demonstration för världen om vem Jesus är.
Paulus skriver vidare att vi alla ska vara med att bygga upp Kristi kropp "tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet." (Ef 4:13)
Men jag är rädd att den bild de flesta utanför kyrkan har av de kristna är att man bland de kristna inte är överens om speciellt mycket, utan snarare häftigt argumenterar mot varandra.
Även om vi alla längtar efter att Jesu bön om enhet ska förverkligas, tror jag inte det är riktigt att försöka uppnå enhet till varje pris. Paulus skriver till och med att det är bra att det finns olika riktningar för att vi ska kunna pröva vad som är rätt. (1 Kor 11:19)
Det finns en ekumenisk strömning som går kompromissens väg för att uppnå enhet. Då man har minimerat den kristna tron till det minimum som alla kan vara överens om, så är evangeliet så urvattnat att det man kommit fram till inte är värt att sägas.
Vi ber ofta om väckelse, men vi måste komma ihåg att nästan varje väckelse är ett resultat av oenighet och splittring. Reformationen som totalt förändrade den kristna utvecklingen, både bland protestanter och katoliker bygger på oenighet. Frälsningsarmén, som har varit redskap att förvandla hundratusentals människors liv, uppkom på grund av oenighet med de existerande kyrkorna. Pingstväckelsen som berört miljoner människor är resultatet av oenighet.
Väckelsen, livet, får inte alltid plats i de gamla formerna. Så länge vi vill ha väckelse får vi räkna med att det blir oenighet. Den enda plats där det råder frid och enighet är på kyrkogården, och vem längtar att kyrkan ska bli en begravningsplats?
Nej, låt oss fortsätta att be om en väckelse som bygger på sanningen och inte på en framförhandlad kompromiss. Låt oss fortsätta att be om en väckelse på Jesu villkor, mer än om en väckelse som stämmer med vår tradition. Låt oss fortsätta att be om en personlig väckelse som för oss närmare Jesus. För om vi kommer närmare centrum, som är Jesus, så kommer vi automatiskt närmare varandra.
peppebaron
www.rupeba.se
Varför blev Gud så arg då han gick på gudstjänst?
Bloggpredikan inför söndagen den 3 augusti 2008
Söndagens texter behandlar på olika sätt förhållandet mellan lära och liv. Hur hänger de ihop? Vad är viktigast?
Texten från gamla testamentet (Jes 1:10-17) handlar om att Gud blir upprörd då han ser hur hans folk firar gudstjänst. Vi kan läsa hur Gud tydligt talar om hur trött han är på att se folkets meningslösa gudstjänster. Han säger till och med att han hatar festerna och gudstjänsterna och att han tycker de är en börda för honom och att han är trött på att bära dem?
Var det inte bra att de hade gudstjänster? Jovisst, det hade ju Gud själv föreskrivit.
Vad tror vi att Gud skulle säga om våra gudstjänster i dag? Skulle han säga att han är trött på alla våra meningslösa ceremonier och gudstjänstformer som aldrig når fram till honom utan bara tillfredsställer oss själva?
Jag vet inte, men jag vet vad som var Guds huvudinvändning till de gudstjänster han beskriver i Jesaja: Det som hände på gudstjänsten hängde inte ihop med det livet man förde utanför gudstjänsten.
Guds uppmaning till sitt folk i Jesaja är att folket skall rena sig och sluta göra det som är ont. Acceptera inte förtryck av de svaga, ta dig av dem som har det svårt och lider. Guds upprördhet handlar om att läran och livet måste hänga ihop. Det räcker inte att vi lever rätt en gång i veckan då vi går på gudstjänst. Det som händer på gudstjänsten måste forma oss så att det påverkar hela vårt sätt att leva, också då vi inte går på gudstjänst.
Söndagens text från brevlitteraturen (Jak 1:22-25) handlar om att vi ska var ordets görare och inte bara dess hörare, och texten från evangelierna (Matt 23:1-12) talar mot fariséerna och de skriftlärda. De hade rätt undervisning, men fel liv och Jesus uppmanar oss att göra som de säger, men inte som de gör.
Det handlar om lära och liv. Inte lära eller liv. Det finns många i dag som säger att läran inte är så viktig och att det är viktigare med livet. Men det går inte att skilja dem åt. De måste höra ihop. Det står inte att vi ska vara görare, utan att vi ska vara både hörare och görare. Livet utgår från Gud och vad han har sagt och inte omvänt.
Livet börjar hos Gud. I gudstjänsten och i den personliga gemenskapen med Jesus. Därifrån får vi gå vi ut och göra gudsrikets gärningar i Jesu efterföljd: förkunna och hjälpa dem som lider.
Läran och livet måste gå hand i hand.
Bloggpredikan söndagen den 3 augusti 2008
peppebaron
http://www.rupeba.se/
Har du bestämt dig?
"Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud" (Jos 24:18)
Israels folk hade kommit fram. De hade bosatt sig i det landet Gud hade lovat dem. Efter många år som slavar i Egypten och efter en lång ökenvandring.
Det nya landet var, på samma sätt som Sverige i dag, ett pluralistiskt samhälle. Många religioner levde sida vid sida. Man tillbad många olika gudar.
I versen före dagens text uppmanar Josua folket att bestämma sig. Vill de inte följa Herren får de välja en annan gud som de vill följa, men man måste bestämma sig. Josua deklarerar klart att han har bestämt sig: "Jag och min släkt vi vill tjäna Herren." (Jos 24:15)
Gud är för överlåtelse till fasta relationer. Man blir inte gift genom att ha sällskap med varandra i fem år. Man måste bestämma sig och överlåta sig själv till den man vill gifta sig med. Och sedan gifta sig.
Man blir inte kristen genom att gå i kyrkan fem år. Man blir kristen genom att bestämma sig för att följa Herren. För att bli frälst krävs att man vill tro i sitt hjärta och bekänna Jesus som Herre i sitt liv (Rom 10:9).
Efter det tror jag det är viktigt att leva i den överlåtelsen varje dag. Att fortsätta att bestämma sig varje dag. Både i äktenskapet och i kristenlivet. Någon har sagt att det finns en frälsning för varje ögonblick. Det finns ständigt andra "gudar" runt omkring oss som vill stjäla Guds plats i våra liv.
Elia har samma uppmaning till folket som Josua hade många år tidigare: "Hur länge ska ni halta till bägge sidor? Om det är Herren som är Gud, så följ honom. Men om det är Baal, så följ honom." (1 Kung 28:21 FB).
Josua uppmaning till folket gjorde att även folket bestämde sig och sa: "Också vi vill tjäna Herren. Han är vår Gud."(Jos 24:18)
-Har du bestämt dig?
Förr brukade vi sjunga en kör på Frälsningsarmén med orden "Jag har beslutat att följa Jesus" .
-Har du bestämt dig?
Bloggpredikan inför söndagen den 27 juli 2008
Söndagens text från Gamla Testamentet är hämtad från Josua 24:16-18.
Peppe
http://rupeba.se
Ytterligare kommentarer till denna bloggpost finns här>>
