Påkristning pågår
Sommaren är den tid då jag gärna tar tag i några böcker som inte hunnit bli lästa under de hektiska arbetsperioderna.
Jag håller just nu på att läsa en biografi om den helige Franciskus, som levde på 1100-talet. Det berättas i den boken att Franciskus var son till en rik köpman i Assissi och att han var centrum i stadens nöjesliv. Han ordnade fester med mycket vin och sång och drog på nätterna omkring på Assisis gator tillsammans med sina vänner, sjungande och skrålande till allmänhetens förtret.
Franciskus hade, mänskligt sett, alla förutsättningar till vad man brukar kalla ett gott liv. Han var rik, kunde ta över faderns framgångsrika affärsverksamhet och livet låg framför honom. Mitt i livet drabbas han av den fruktansvärda meningslösheten i det liv han förde. Han började söka Gud och fick en totalt förändrad livsväg, där han fick vara av betydelse för massor av människor.
Oftast kanske man hör talas om att människor söker Herren som har förlorat allt livsinnehåll. Människor i djup kris, drogmissbrukare och andra. Men i berättelsen om Franciskus handlar det inte om en "utslagen" människa, utan om en människa med alla framtidsmöjligheter.
Då jag läser om Franciskus blir jag påmind om ett uttryck som ofta används av Dagens chefredaktör, Elisabeth Sandlund. Elisabeth var tidigare ateist och framgångsrik ekonomijournalist, då hon helt plöstsligt och oväntat fick ett radikalt möte med Gud som förändrade hennes liv. Elisabeth är numera aktiv medlem i Svenska kyrkan i Stockholm.
Med tanke på den långa rad av kända kulturpersonligheter som de senaste åren har fått ett möte Gud och blivit frälsta talar Elisabeth om att det pågår en "påkristning" i Sverige. Om jag inte tar helt fel var det den förre chefredaktören på Svenska Dagbladet, Mats Svegfors, som först myntade uttrycket. Det finns egentligen inget sådant ord i svenska språket. Det har bara funnits ett ord som talar om motsatsen, avkristning.
Tänk att vi under lång tid bara haft behov för det negativa ordet, avkristning, men inte av ett liknande positivt ord, påkristning. Det har kanske gått så långt med avkristningen i Sverige att fler och fler människor upplever meningslösheten i en tillvaro utan Gud.
Vi kanske alla måste lära oss ett nytt ord för att kunna beskriva vad som sker runt omkring oss. Påkristning.
"Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?"(Jes 43:18-19)
peppe/www.rupeba.se
För kommentarer se även>>
Jag håller just nu på att läsa en biografi om den helige Franciskus, som levde på 1100-talet. Det berättas i den boken att Franciskus var son till en rik köpman i Assissi och att han var centrum i stadens nöjesliv. Han ordnade fester med mycket vin och sång och drog på nätterna omkring på Assisis gator tillsammans med sina vänner, sjungande och skrålande till allmänhetens förtret.
Franciskus hade, mänskligt sett, alla förutsättningar till vad man brukar kalla ett gott liv. Han var rik, kunde ta över faderns framgångsrika affärsverksamhet och livet låg framför honom. Mitt i livet drabbas han av den fruktansvärda meningslösheten i det liv han förde. Han började söka Gud och fick en totalt förändrad livsväg, där han fick vara av betydelse för massor av människor.
Oftast kanske man hör talas om att människor söker Herren som har förlorat allt livsinnehåll. Människor i djup kris, drogmissbrukare och andra. Men i berättelsen om Franciskus handlar det inte om en "utslagen" människa, utan om en människa med alla framtidsmöjligheter.
Då jag läser om Franciskus blir jag påmind om ett uttryck som ofta används av Dagens chefredaktör, Elisabeth Sandlund. Elisabeth var tidigare ateist och framgångsrik ekonomijournalist, då hon helt plöstsligt och oväntat fick ett radikalt möte med Gud som förändrade hennes liv. Elisabeth är numera aktiv medlem i Svenska kyrkan i Stockholm.
Med tanke på den långa rad av kända kulturpersonligheter som de senaste åren har fått ett möte Gud och blivit frälsta talar Elisabeth om att det pågår en "påkristning" i Sverige. Om jag inte tar helt fel var det den förre chefredaktören på Svenska Dagbladet, Mats Svegfors, som först myntade uttrycket. Det finns egentligen inget sådant ord i svenska språket. Det har bara funnits ett ord som talar om motsatsen, avkristning.
Tänk att vi under lång tid bara haft behov för det negativa ordet, avkristning, men inte av ett liknande positivt ord, påkristning. Det har kanske gått så långt med avkristningen i Sverige att fler och fler människor upplever meningslösheten i en tillvaro utan Gud.
Vi kanske alla måste lära oss ett nytt ord för att kunna beskriva vad som sker runt omkring oss. Påkristning.
"Tänk inte på det som har hänt, bry er inte om det som förr har varit. Se, jag gör något nytt. Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?"(Jes 43:18-19)
peppe/www.rupeba.se
För kommentarer se även>>
Kommentarer
Trackback
