peppebaron

Den här bloggposten handlar inte om vad som är rätt eller fel. Det har jag skrivit många andra bloggposter om. I den här bloggposten vill jag reflektera över varför det ibland blir så känsligt och varför några reagerar så starkt då man talar om spänningen mellan fundamentalister och liberalkristna.

Jag vet att både "fundamentalist" och "liberalkristen" av många betraktas som skällsord. Men i denna bloggpost använder jag orden i deras ursprungliga betydelser.

Fundamentalister var från början en grupp kristna som reagerade mot förfallet inom kyrkan och slog fast några grundläggande trossatser som ett orubbligt fundament för tron. Den viktigaste trossatsen var tron på Bibeln som Guds ord.

Liberalteologin uppträdde först som ett försvar för den kristna tron. Under upplysningstiden, där vetenskap och förnuft var det som härskade, var det många kristna som upplevde att det var omöjligt att presentera en kristen tro med övernaturliga inslag. För att göra det lättare att tro tonade man ned Jesu gudom, jungfrufödseln, Jesu underverk, Jesu uppståndelse och annat som kunde vara anstötligt för förnuftet.

Varför har fundamentalister problem med liberalkristna?

För fundamentalisten är Jesus och Guds ord heliga. Varje angrepp eller ifrågasättande av Jesu person eller Bibelns trovärdighet är en attack på fundamentalistens tro och världsbild. Då en djupt upplevd tro ifrågasätts är det lätt att alla taggar vänts ut. Den liberalkristnes synpunkter är en personlig attack på fundamentalistens trygghet att Guds ord står fast och går att lita på.

Varför har den liberalkristne problem med fundamentalisten?

Den liberalkristne har en mycket friare tro. Den är inte fastlåst av i förväg bestämda dogmer. För den liberalkristne kan det vara OK att tro både på det ena och det andra sättet. Ingenting är fastlåst. Då kanske man tycker att det borde vara lätt för den liberalkristne att acceptera att fundamentalisten tror på sitt sätt. Men det är det inte! Den liberalkristne tål inte att någon talar om vad som rätt eller fel, eller håller fast vid dogmer som i förväg är bestämda. Det hotar den liberalkristnes frihet. Den liberalkristne hävdar sin rätt att tro på sitt sätt och vill inte låta sin tro dikteras av andra eller tvingas in i en form.

Man har helt enkelt olika förhållningssätt till staket. Ett staket kan vara antingen ett skydd eller ett hinder.

För fundamentalisten är staketet en skyddande gräns som man inte ska flytta. Tron ligger fast. Att flytta gränser är ett angrepp på den kristna tron.

För den liberalkristne är staketet ett fängelse. Den liberalkristne kvävs av alla staket.

För fundamentalisten innebär staketet trygghet och för den liberalkristne fångenskap.

Fundamentalisten ropar "flytta inte fastlagda gränser!"

Den liberalkristne ropar "riv ned staketen!"

Fundamentalisten som orkat läsa så här långt i min bloggpost tycker säkert att jag skildrat den liberalkristne alltför positivt - och omvänt.

Jag vet att denna reflektion inte på något sätt kommer att minska motsättningen mellan de olika synsätten. Fundamentalisten kommer även i fortsättningen att känna sig hotad och attackerad av liberalkristna synpunkter, och den liberalkristne kommer även i fortsättningen att känna sig hotad och attackerad av fundamentalismen.

Men även om detta inte löser motsättningen, så tror jag att det är viktigt att reflektera över varför folk reagerar som de gör. Och det faktum att du läst ända hit visar ju att även du är engagerad i frågan....

peppe / www.rupeba.se