Runstenar och DNA
Professor Möller gör en jämförelse med runstenar och säger bl.a. om runstenarna:
"- Språket är enkelt och bokstäverna är spretiga. Det är inte särskilt många bokstäver heller. Man skulle kunna säga att runstenen har tillkommit av en slump. Den är ju väldigt oregelbunden i sin form och språket ser man inte ens, om det inte är skrivet med färg, säger Möller och konstaterar att man därför inte hittar många runstenar.
Han menar att man skulle kunna argumentera, även om han erkänner att det är befängt, att runskriften liknar något som kan ha orsakats av erosion eller under istiden då stenar skrapades mot varandra.
- Men alla är överens om att det är någon person som har huggit in den här texten. Ingen ifrågasätter det. Skälet är att texten förmedlar något. Det är en logisk följd av bokstäver som bildar ord och ett budskap.
Men för att vara rent vetenskaplig handlar det däremot om en trosföreställning som försanthållandet bygger på, förklarar Möller.
- Ingen har ju sett någon rista på stenen. Därför är det en hypotes eller ett antagande som dock är väl underbyggt."
Sedan fortsätter professor Möller med att jämföra med de mänskliga cellerna:
"Enligt professor Lennart Möller går det att använda samma tolkningsmetod när det gäller människokroppen.
- I varje cell i kroppen finns det ungefär 1,7 meter av ett språk som vi kallar DNA. Det är ett oerhört komplext språk som tusentals forskare i världen forskar på. Sedan har vi fem gånger tio upphöjt till 13 celler i kroppen. I runda slängar motsvarar det jorden till månen och tillbaka i varje kropp, säger han och konstaterar att hela kroppens program ligger i DNA:t.
Då det råder en konsensus om komplexiteten hos DNA:t och att det redan definieras som ett språk, menar Möller att följdfrågan kommer naturligt och återkopplar till runstenarna.
- Var kommer detta språk ifrån? Vem eller vad, smartare än jag, har skrivit det här språket? undrar Möller."
rupeba.se 2008-06-16
