peppebaron

Joakim Lundqvist från elev- och studentorganisationen Ny Generation har skrivet en läsvärd krönika i Världen i dag. Den är värd att läsa. Du hittar den på www.rupeba.se

Jag läste en artikel i det norska DagenMagazinet (läs artikeln på http://www.rupeba.se/) om hur man i Israel bränner tiotusentals Biblar.

-Den gamla sovjetstaten var livrädd för att någon skulle smuggla Biblar in i landet
-I Kina är man livrädd för att släppa in biblar i landet
-Humanisterna blir oroliga om det finns en Bibel på hotellrummet.

Tänk om även fler kristna:
-kunde tro på den förvandlande kraften i Guds ord
-hade lika stor tro på kraften i Guds ord som ateisterna
-kunda ta Gud på orden och våga lita på Guds ord
-var förvissade om att människor blir förvandlade av Guds ord

mvh peppe

Med risk att förlora mina kvarvarande vänner vill jag deklarera vem jag verkligen är. Jag är en karismatisk fundamentalist! Jag vet att båda orden kan ha en väldigt negativ klang hos många, men faktum kvarstår. Jag är en karismatisk fundamentalist.

Att vara karismatisk är något som man i amerikanska fundamentalistiska kretsar ofta ser ned på. Jag har flera goda vänner i USA, som jag verkligen ser upp till, som står i ett självutgivande progressivt arbete för Herren och som verkligen inte har höga tankar om att vara karismatisk. Den enda gången de nämner karismatiska människor är då de skämtar om "karismatikerna".

Men jag är i alla fall en karismatisk kristen. Det var i den karismatiska väckelsen på 70-talet som Herren mötte mig. I det gudsmötet förändrades mitt liv totalt. Gud mötte mig på ungefär samma sätt som vi kan läsa om i Apostlagärningarna kapitel 2 där det berättas om pingstdagen. Hela mitt liv fick en ny inriktning. Nya tankar, nya prioriteringar, ny glädje, ny kraft. Jag fick lust att läsa Bibeln, jag fick lust att umgås med Herren i bön, jag fick lust att berätta om Jesus. Jag överdriver verkligen inte. Hela mitt liv förändrades den dagen och jag lever fortfarande i den verkligheten.

Vad menar jag då med att vara karismatisk?
För mig betyder det att bli fylld med den Helige Ande, att vara öppen för de andliga nådegåvorna, att vara beroende av Guds kraft och inte bara av min egen. Det betyder glädje i den Helige Ande. Det betyder en längtan efter att lyssna till Guds röst i mitt liv och att lyda det den Helige Ande säger till mig.

Men vad menar jag med att jag är fundamentalist?
Fundamentalist är väl kanske ett av de värsta skällsorden man kan tilldela någon i dag. Men jag talar om fundamentalsim i den ursprungliga betydelsen. Termen användes först om en grupp kristna som, i protest mot samtidens urvattnade kristendom, slog fast några grundsanningar (fundamentals) som de bekände sig till. Den första och viktigaste grundsanningen (fundamental) var att de bekände sig till Bibeln som Guds ord. I den meningen är även jag fundamentalist.

Tillsammans med Frälsningsarméns trosartiklar och tillsammans med Lausannedeklarationen (de evangelikala kyrkornas "trosartiklar" eller "fundamentals") så tror jag att " Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv."(Frälsningsarméns:s första trosartikel. http://www.fralsningsarmen.se/)

Så även om jag inte blir så populär överallt, tänker jag nog fortsätta att vara en karismatisk fundamentalist.

peppe
www.rupeba.se

Vad är bäst? Hur ska man vara som kristen? Ska man vara karismatisk eller kontemplativ?

Jesus var karismatisk i sin tjänst (karismatisk i betydelsen av Andens kraft, tecken och under mm). Jesus var även kontemplativ (kontemplativ i betydelsen att han ofta drog sig tillbaka från tjänsten bland människorna för att vara ensam med Fadern).

Jesus befaller oss att "gå in" i vår kammare och be. Jesus befaller oss att "gå ut" och göra folk till lärjungar. Jesus ber oss inte gå in ELLER gå ut. Han ber oss att gå in OCH gå ut.

I Bibeln uppmanas vi att ha samma sinnelag som Jesus hade och att göra samma gärningar som Jesus gjorde. En kristen ska inte välja mellan att ha samma sinnelag som Kristus eller att göra samma gärningar. Vi är kallade att ha samma sinnelag OCH att göra samma gärningar som Kristus.

Så, rubriken på den här bloggposten är egentligen felformulerad. Vi ska inte välja mellan karismatisk ELLER kontemplativ kristendom. Gud vill att vi ska vara karismatiska OCH kontemplativa kristna. Vi ska låta oss fyllas av Guds kraft och vara öppna för Guds övernaturliga gärningar i våra liv. Men vi ska också söka den innerliga gemenskapen med Gud där han förvandlar våra liv till kristuslikhet. Det handlar inte om antingen eller. Det handlar om både och.

Problemet, som jag ser det, är att det finns två diken. En del kristna har bara hört "gå ut" och tappar där lätt kontakten med "källan" Jesus. Andra har bara hört "gå in" och blir lätt inneslutna och är inte med och förvandlar världen till en mer himmelsk plats.

Två viktiga frågor som vi alla bör ställa oss är:
1/Har jag ett levande böneliv i intim kontakt med Jesus?
2/Gör jag lärjungar?

De människor som inför sig själva och Gud kan svara ja på dessa frågor är de människor som förvandlar jorden. Det är de som låter Guds rike komma och Guds vilja ske här på jorden, såsom den sker i himmelen (ur FaderVår).

Mvh peppe
http://www.rupeba.se/

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft" (Jesus till lärjungarna i Apg 1:8 FB)

Reklamen arbetar ofta med före-efter-bilder. Före-bilden visar hur eländigt dit liv är innan du skaffar det reklamen handlar om och efter-bilden visar hur underbart dit liv blir efter det att du börjat använda varan.

Tänk på pingstdagen som den beskrivs i Apostlagärningarna.

-Före: Livrädda lärjungar som låser in sig av fruktan för folket
-Efter: Lärjungarna glömmer plötsligt bort hur rädda de är och går ut i folkmängden och vittnar så att tretusen människor blir frälsta.

-Före: Lärjungarna hade gjort så gott de kunde. De hade lämnat allt och följt Jesus. Det hade slutat med totalt fiasko. Alla övergav de Jesus i Getsemane och Petrus förnekade att han nånsin träffat Jesus.
-Efter: De slutade att vara begränsade till att göra så gott de kunde. De började plötsligt att göra saker som den inte kunde, t.ex. tala främmande språk. De slutade göra så gott de kunde och började göra så gott som Gud kunde - genom dem.

-Före: Teologisk förvirring. De förstod inte vad det var som hände runt omkring dem.
-Efter: De bara visste att de hade fått ta emot sanningen och att budskapet om Jesus kunde förvandla människor och hela världen.

-Före: Lärjungarna var fokuserade på sitt eget bästa. Vem som var störst och bäst.
-Efter: Då de förstod att Jesus var Herre och att det var han som är störst och bäst var de beredda att offra sina liv för den sanningen.

Slutsats: Det måste ha hänt något på pingstdagen!

Det som hände på pingstdagen vill Gud att det ska få hända även i ditt liv. "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor"(Apg 2:17)

Villkoret: Då Jesus profeterar om pingsten som skulle komma i Joh 7 säger han: "Är någon törstig, så kom till mig och drick". Då du bli törstig har Jesus det du behöver.

"Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten". (Upp 21:6)

Bön: Kom, helig Ande, kom!

Peppe
www.rupeba.se

Lördagen den 3 maj samlades ca 15.000 kristna till en stor Jesusmanifestation i Stockholm.

Tvåtimmars friluftsmöten på sju olika torg i Stockholm med en gigantisk uppmarsch till Kungsträdgården från alla håll. Massor av poliser utkommenderade för att dirigera trafiken. Ett helt X2000-tåg chartrat för att föra deltagare till manifestationen. Kristna från alla traditioner: Lutheraner, Katoliker, Ortodoxa, Pingstvänner, Baptister, Frälsningssoldater, deltagare från Missionskyrkan, EFK, Livets Ord, invandrarkyrkorna m.m.

Jesus-manifestationen dominerade gatubilden i centrala Stockholm under hela dagen. Men media förstod inte vad som hände, eller tittade bort (Svenska dagbladet hade en liten notis). Dagens Nyheter,  Expressen, Aftonbladet, SVT, som rapporterar om minsta demonstration från Sverigedemokraterna med femtio deltagare, eller ett 1:a maj-tåg med 100 deltagare. Men då Stockholm invaderas av en Jesusmanifestation med 15.000 deltagare då tittar man bort. Eller förstår man inte vad som händer? Eller är det medveten åsiktsdiskriminering? Eller är det inkompetens?

Media som villigt brukar rapportera oenigheter mellan olika kristna riktningar vill inte rapportera då samtliga kristna riktningar kommer tillsammans för att demonstrera sin enighet omkring Jesus manifestationen. Frågan är inte långsökt. Är det en tillfällighet eller är det en medveten policy?